📄 Lagar som styr vård och stöd vid utskrivning och samverkan

Att övergå från sluten psykiatrisk vård till öppenvård eller kommunala insatser kan vara en kritisk period för patienter. En fungerande samverkan mellan sjukhus, psykiatri, primärvård och socialtjänst är avgörande för att personer med psykisk ohälsa ska få rätt stöd efter utskrivning.

Men hur fungerar det i praktiken? Vem ansvarar för vad? Och vad händer om samverkan brister?

Det finns flera lagar som reglerar hur vård och stöd ska samordnas, där den viktigaste är lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård.

Lag om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård – ingen ska falla mellan stolarna

Denna lag (2017:612) syftar till att förhindra att patienter skrivs ut från psykiatrisk vård utan en fungerande plan för fortsatt stöd. Tidigare var det vanligt att patienter blev utskrivna utan att socialtjänsten eller primärvården var redo att ta över, vilket ofta ledde till återinläggningar, hemlöshet eller bristande behandling.

Lagen innebär att:
✔ En vårdplanering ska ske innan patienten skrivs ut.
✔ Region och kommun måste samarbeta för att säkerställa att patienten får rätt stöd.
✔ Utskrivning får inte ske förrän kommunen har ordnat insatser, om patienten behöver det.

Trots att lagen finns kvarstår problem. Många patienter upplever att de skrivs ut för snabbt, och att stödet som erbjuds efteråt är otillräckligt.

Exempel:
Oskar, 41 år, har schizofreni och en historia av hemlöshet. Han vårdas på en psykiatrisk avdelning i fyra veckor och mår bättre, men han har ingen bostad att återvända till. Enligt lagen ska kommunen ordna ett boende innan han skrivs ut, men i praktiken får han en tillfällig plats på ett akutboende där han snabbt blir sämre.

Varför är samverkan mellan vård och kommun så svårt?

Trots att lagstiftningen tydligt anger att psykiatrin och kommunen ska samverka, är detta ofta en av de största utmaningarna i psykiatrisk vård.

Tre vanliga problem:

✔ Olika huvudmän – Regionen ansvarar för sjukvård, kommunen för sociala insatser. Detta gör att ingen part har det fulla ansvaret.
✔ Långa handläggningstider – Socialtjänsten kan ha långa utredningstider, vilket gör att patienter ibland skrivs ut utan klart stöd.
✔ Brist på resurser – Det kan finnas få boenden och öppenvårdsinsatser, vilket gör att patienter hamnar i en gråzon.

Många patienter beskriver att de inte vet vart de ska vända sig efter utskrivning och att det är svårt att få hjälp i tid.

Hur kan undersköterskor bidra till bättre samverkan?

Som undersköterska har man ofta en nära kontakt med patienterna och kan spela en viktig roll i att förbereda dem för utskrivning och se till att nödvändiga insatser finns på plats.

✔ Kommunicera med övriga vårdteamet om patientens behov efter utskrivning.
✔ Hjälpa patienten att förstå sin vårdplan och vilka stödinsatser som finns.
✔ Följa upp om patienten får rätt stöd i öppenvården.

Även om undersköterskor inte beslutar om utskrivning eller insatser, kan de vara en brygga mellan patienten och olika vårdaktörer, och därigenom minska risken för att patienter faller mellan stolarna.

Eftertanke

En trygg utskrivning från psykiatrisk vård kan göra hela skillnaden mellan ett stabilt liv i samhället och en snabb återinläggning. Lagen om samverkan vid utskrivning syftar till att ge patienter en bättre övergång, men i praktiken kan det vara svårt att säkerställa att allt fungerar som det ska.

När vården och socialtjänsten inte kommunicerar eller när resurserna är otillräckliga, är det patienterna som drabbas. Samtidigt kan ingen enskild aktör lösa dessa problem på egen hand – god psykiatrisk vård kräver att alla parter samarbetar.

Hur kan vi säkerställa att patienter får rätt stöd efter utskrivning? Är lagstiftningen tillräcklig, eller behövs mer resurser och bättre samordning?