📄 Varför är det så viktigt med sysselsättning?

📄 Varför är det så viktigt med sysselsättning?

Sysselsättning är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för psykisk hälsa och spelar en central roll i både återhämtning och rehabilitering. Det handlar inte enbart om att ha ett arbete i traditionell mening – utan om att ha meningsfulla aktiviteter, rutiner och social kontakt i vardagen.

För personer med psykisk ohälsa kan sysselsättning vara det som ger dagen struktur, tillhörighet, självkänsla och en känsla av att vara behövd. Det är också en konkret väg till att återta kontrollen över sitt liv och minska känslan av utanförskap.

Vad menas med sysselsättning?

Sysselsättning kan se olika ut beroende på individens funktionsförmåga och livssituation:

• Deltagande i daglig verksamhet (enligt LSS)

• Aktivitet i öppna verksamheter (t.ex. målargrupp, musik, café)

• Volontäruppdrag, enklare arbetsuppgifter i skyddad miljö

• Studier med stöd

• Arbetsträning eller arbetsprövning

• Enkla uppgifter i hemmet eller boendet med stöd

Det viktiga är inte vad personen gör, utan att det finns en aktivitet som upplevs meningsfull, hanterbar och återkommande.

Därför är sysselsättning viktig

1. Skapar struktur och förutsägbarhet
Att ha något att gå till, en anledning att gå upp på morgonen, hjälper till att upprätthålla dygnsrytm och minska passivitet.

2. Stärker självkänsla och identitet
Genom sysselsättning kan individen uppleva att hen bidrar, utvecklas och duger – något som ofta skadats vid långvarig psykisk ohälsa.

3. Motverkar social isolering
Att träffa andra, delta i ett sammanhang och skapa relationer har stor betydelse för att minska ensamhet och bygga trygghet.

4. Ger återhämtning genom aktivitet
Meningsfull aktivitet främjar återhämtning genom att skapa balans mellan vila och engagemang.

5. Är en väg in i samhället
Sysselsättning kan vara ett första steg mot arbete, studier eller ökad självständighet – men också ett mål i sig.

Undersköterskans roll

Undersköterskan kan:

• Motivera och följa med till aktiviteter i början

• Skapa förutsättningar för att brukaren ska kunna delta

• Prata om tidigare intressen, styrkor och drömmar

• Samarbeta med arbetsterapeut, arbetskonsulent eller boendestöd

• Bekräfta varje framsteg – oavsett hur litet det är

Exempel

En person med ångestproblematik får hjälp att börja på en textilgrupp två gånger i veckan. Det tar tid innan hen vågar prata med de andra, men efter några veckor säger hen: "Det är skönt att få komma ut, annars tänker jag bara hela tiden."