📄 Vad innebär samsjuklighet?

Hur påverkar det en persons liv att leva med flera psykiska diagnoser samtidigt? Vad innebär det för vården när en patient har både missbruk och psykisk sjukdom? Hur kan vi anpassa vård och omsorg för att ge rätt stöd?

Samsjuklighet innebär att en individ har två eller flera samtidiga diagnoser, exempelvis en psykisk sjukdom i kombination med missbruk, somatiska sjukdomar eller neuropsykiatriska tillstånd. Detta gör vård och behandling mer komplex eftersom flera faktorer behöver hanteras samtidigt.

Samsjuklighet är särskilt vanligt inom psykiatrin. Många personer med schizofreni lider också av ångest eller depression. Likaså är det vanligt att personer med bipolärt syndrom har problem med alkohol eller droger. Samsjuklighet kan försvåra tillfrisknandet, då symtom från en sjukdom kan påverka behandlingen av en annan.

I detta avsnitt kommer vi att gå igenom olika typer av samsjuklighet, dess orsaker och hur vården kan anpassas för att bättre möta patienternas behov.

Olika typer av samsjuklighet

Samsjuklighet inom psykiatrin kan delas in i flera kategorier:

1. Psykisk sjukdom och missbruk (substanssyndrom)

   • Exempel: Schizofreni och alkoholmissbruk, bipolärt syndrom och narkotikaberoende.
   • Missbruk kan vara ett sätt att självmedicinera psykiska symtom.

2. Psykisk sjukdom och annan psykisk sjukdom

   • Exempel: Depression och ångestsyndrom, PTSD och EIPS.
   • Samtidiga diagnoser kan förstärka symtomen och försvåra återhämtning.

3. Psykisk sjukdom och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF)

   • Exempel: ADHD och bipolärt syndrom, autism och ångestsyndrom.
   • Personer med NPF har ofta ökad sårbarhet för psykisk ohälsa.

4. Psykisk sjukdom och somatiska sjukdomar

   • Exempel: Schizofreni och diabetes, depression och hjärt-kärlsjukdomar.
   • Psykisk ohälsa kan leda till livsstilsfaktorer som ökar risken för fysiska sjukdomar.

Orsaker till samsjuklighet

Samsjuklighet kan uppstå av flera orsaker, ofta i ett samspel mellan biologiska, psykologiska och sociala faktorer:

• Genetisk sårbarhet – Vissa gener kan öka risken för både psykisk sjukdom och missbruk.
• Neurobiologiska faktorer – Obalans i hjärnans signalsubstanser kan bidra till flera psykiska tillstånd samtidigt.
• Trauma och livshändelser – Personer med traumatiska upplevelser har högre risk för samsjuklighet.
• Självmedicinering – Alkohol och droger kan användas för att hantera psykiska symtom, vilket leder till missbruk.
• Bristande vårdsamverkan – När vården misslyckas med att behandla en diagnos effektivt kan andra problem uppstå.

Utmaningar vid samsjuklighet

Samsjuklighet kan göra det svårare för personer att få rätt vård, eftersom olika sjukdomar kräver olika behandlingar. Några av de största utmaningarna är:

• Splittrad vård – Patienten kan bollas mellan psykiatri, beroendevård och somatisk vård utan en sammanhållen plan.
• Stigma och missförstånd – Personer med samsjuklighet kan uppleva att de inte tas på allvar av vården.
• Svårigheter med medicinering – Vissa läkemedel som används för en sjukdom kan förvärra symtom på en annan.
• Högre risk för sociala problem – Samsjuklighet är ofta kopplat till arbetslöshet, hemlöshet och ekonomiska svårigheter.

Hur kan vården anpassas?

För att förbättra vården för personer med samsjuklighet behövs ett mer integrerat arbetssätt:

✔ Samordnade insatser – Vårdgivare måste samarbeta för att skapa en individuell vårdplan (SIP).
✔ Helhetssyn på patienten – Behandlingen bör inkludera både medicinsk vård, psykoterapi och socialt stöd.
✔ Fokus på tidig upptäckt – Tidig intervention kan minska risken för kroniska problem.
✔ Personcentrerad vård – Patienten ska ha inflytande över sin behandling och få stöd utifrån sina egna behov.
✔ Långsiktig uppföljning – Regelbunden kontakt med vården är viktigt för att förhindra återfall och försämring.