📄 Att förstå och hantera kriser – från chock till nyorientering

Kriser är en del av livet – ibland förväntade, ibland oväntade och traumatiska. Inom psykiatrisk vård och omsorg möter man ofta människor i olika stadier av kris. För att kunna ge ett professionellt stöd behöver undersköterskan ha både teoretisk förståelse och praktisk förmåga att möta människor i svåra skeden.

En kris innebär en situation där individens tidigare erfarenheter och strategier inte räcker till. Det kan handla om allt från en närståendes död, sjukdomsbesked eller skilsmässa till att bli hemlös eller förlora ett barn. Men även positiva händelser kan leda till kris – som att bli förälder eller flytta hemifrån.

Att förstå hur kriser fungerar är avgörande för att kunna möta individen på ett tryggt och stödjande sätt.

🔹 Kriskurvans fyra faser

Den klassiska modellen för krisförloppet delas in i fyra faser:

1. Chockfasen – Den omedelbara reaktionen: personen kan bli avstängd, förvirrad eller handlingsförlamad.

2. Reaktionsfasen – Känslor som sorg, ilska, skuld eller ångest kommer till ytan.

3. Bearbetningsfasen – Personen börjar förstå vad som hänt, sätta ord på det, se sammanhang.

4. Nyorienteringsfasen – Ett nytt sätt att leva växer fram. Sorgen finns kvar, men har integrerats.

💡 Undersköterskan behöver anpassa sitt bemötande efter var i processen personen befinner sig – från att vara ett stilla vittne till att stötta samtal och vardagsrutiner.

🔹 Olika typer av kriser

• Utvecklingskriser: Händelser som hör livet till – pubertet, pensionering, barn som flyttar hemifrån.

• Livskriser: Vid större förändringar – förlust av arbete, separation, sjukdom.

• Traumatiska kriser: Plötsliga händelser som olyckor, våld, övergrepp eller naturkatastrofer.

Personer med tidigare psykisk ohälsa, svag social förankring eller erfarenhet av trauma löper större risk att drabbas hårt av nya kriser.

🔹 Krisstöd i praktiken

Som undersköterska är det sällan ens uppgift att bedriva krissamtal. Däremot kan det vara avgörande att:

• Vara närvarande och visa medkänsla utan att trösta bort känslor.

• Tillåta tystnad och våga stanna i det svåra.

• Hjälpa till att återupprätta vardagens rutiner.

• Ge information på ett tydligt och lugnt sätt.

Vid allvarliga krisreaktioner, som självmordstankar, dissociation eller psykotiska symtom, måste psykiatrin kopplas in omedelbart.

🔹 Fallbeskrivning: Fallet Cecilia

Cecilia, 63, förlorade sin make i en plötslig hjärtinfarkt. Hon har alltid varit stark och självständig, men efter dödsfallet har hon blivit apatiskt tyst och svarar knappt när personalen kommer med matlådan. Hemtjänsten misstänker att hon hamnat i en djup reaktionsfas. Undersköterskan Lina börjar sitta ner med henne en stund varje gång hon kommer, utan att ställa krav på samtal. Efter några veckor börjar Cecilia själv berätta små detaljer om sin man.

💭 Reflektionsfråga:
Vilken betydelse kan det ha för en person i kris att personalen finns där – även utan att säga något?