📄 Omsorgsprocessen – en grund för kvalitet i vården

📄 Omsorgsprocessen – en grund för kvalitet i vården

Omsorgsprocessen är en central modell inom vård och omsorg, framtagen för att säkerställa att varje insats bygger på individens behov och följs upp på ett systematiskt sätt. Den hjälper personalen att arbeta strukturerat, förebygga fel och anpassa stödet över tid. I praktiken innebär detta att varje vård- eller stödinsats planeras, genomförs, dokumenteras och utvärderas – oavsett om det gäller en hemtjänstinsats, stödboende eller psykiatrisk vård.

För undersköterskor är det viktigt att känna till varje steg och förstå hur det egna arbetet hänger ihop med helheten.

Steg 1: Bedömning av behov

Allt börjar med att man kartlägger individens fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov. Det kan ske genom samtal, observationer, brukarenkäter eller samverkan med andra yrkesgrupper. I psykiatrin kan även skattningsskalor som MADRS eller GAF användas.

Det är inte undersköterskans uppgift att ställa diagnoser, men det är ofta just undersköterskan som först ser förändringar eller uttryck för behov i vardagen.

Steg 2: Planering

Efter behovsbedömningen utformas en plan – ofta kallad genomförandeplan – tillsammans med den enskilde. Den ska spegla personens önskemål, resurser, mål och eventuella begränsningar. Planen blir ett arbetsverktyg för hela teamet.

Planeringen omfattar:

• Vad som ska göras

• När och hur ofta

• Vem som gör vad

• Hur det ska följas upp

En tydlig plan minskar missförstånd och skapar trygghet både för personal och brukare.

Steg 3: Genomförande

Här sker själva vardagsarbetet: hjälpa till med hygien, samtala, följa med på promenad, påminna om medicin, vara närvarande vid måltid. Det är i detta steg som undersköterskans roll är mest synlig.

Viktiga principer:

• Bemötande ska präglas av respekt, integritet och delaktighet.

• Insatsen ska utföras enligt plan, men med utrymme för flexibilitet.

• Avvikelser eller förändringar dokumenteras och förs vidare i teamet.

Steg 4: Dokumentation

Det som görs ska dokumenteras. I hälso- och sjukvård journalförs enligt HSL; i social omsorg används SoL och LSS. Undersköterskan dokumenterar ofta observationer, utförda insatser och brukarens dagsform.

Exempel:

• ”Anna åt halva frukosten, verkade nedstämd. Sa att hon hade svårt att somna.”

• ”Kenneth avböjde hjälp med dusch, önskar ta det i morgon.”

Dokumentationen ska vara saklig, respektfull, och alltid följa sekretesslagen.

Steg 5: Utvärdering

Vård och omsorg är inte statisk. Därför är utvärdering avgörande. Har målet uppnåtts? Behöver något förändras? Är personen nöjd?

Utvärdering sker ofta i samverkan: med brukaren, närstående, kollegor, och ibland andra professioner som sjuksköterska eller arbetsterapeut. Undersköterskans iakttagelser och reflektioner är ofta grunden till förändringar i insatsens upplägg.

Fallbeskrivning: Fallet Tom

Tom, 46, bor i ett stödboende efter en period med psykisk ohälsa och hemlöshet. I början ville han inte prata alls. Undersköterskan Julia dokumenterade att han flera gånger tackat nej till att följa med på promenad, men att han log när hon nämnde sin hund. En ny insatsform lades till i planen: att träna social kontakt genom att tillsammans gå med hunden. Efter fyra veckor börjar Tom självmant prata om sina tidigare erfarenheter.

💭 Reflektionsfråga:
Hur kan en liten förändring i det dagliga arbetet – som att ta med en hund – påverka utfallet i en stödinsats?