📄 Professionellt bemötande och förhållningssätt i psykiatrin

📄 Professionellt bemötande och förhållningssätt i psykiatrin

Att arbeta inom psykiatrisk vård och omsorg kräver mer än praktiska färdigheter. Det handlar om att möta människor i svåra och ofta sårbara livssituationer – med respekt, empati och ett genomtänkt, etiskt förhållningssätt. Bemötandet kan i sig vara en del av behandlingen. Därför är det viktigt att bemötandet vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet, inte på personliga känslor eller fördomar.

Bemötande är inte bara vad man säger – det är hur man lyssnar, tolkar kroppsspråk, bekräftar känslor, ger utrymme och visar respekt för individens upplevelser.

Evidensbaserade metoder i bemötande

Inom psykiatrin finns flera metoder och modeller som hjälper personal att arbeta strukturerat och medvetet. Några exempel:

• Lågaffektivt bemötande: används vid starka känslouttryck, agitation eller ilska. Grundtanken är att personalen ska undvika att spä på affekterna. Man backar, sänker röstläget, visar lugn, respekterar avstånd och låter personen återfå kontrollen.

• Salutogent förhållningssätt: fokuserar på hälsa istället för sjukdom. Undersköterskan hjälper brukaren att hitta mening, begriplighet och hanterbarhet i vardagen.

• Återhämtningsinriktat arbetssätt: bygger på individens egna mål, resurser och hopp. Man utgår från att varje person kan återfå livskvalitet, oavsett diagnos.

• Motiverande samtal (MI): används för att främja förändring utan att pressa. Man ställer öppna frågor, lyssnar aktivt, speglar känslor och hjälper personen att själv hitta sin vilja.

Bemötande i olika situationer

Vid ångest: Håll dig lugn, tala långsamt, normalisera reaktionen ("det är inte farligt, men det känns jobbigt"), erbjud närvaro utan att tränga dig på.

Vid psykotiska symtom: Undvik att argumentera mot vanföreställningar. Bekräfta känslan snarare än innehållet ("jag ser att det här är jobbigt för dig"), och ha tydliga, trygga rutiner.

Vid självskadebeteende: Visa att du bryr dig, men moralisera inte. Fråga lugnt vad personen behöver just nu. Dokumentera noggrant och kontakta ansvarig personal.

I brukarens hem: Anpassa dig till individens integritet och rytm. Undvik att vara "övervänlig" eller tröstande på ett sätt som tar ifrån brukaren sin värdighet.

Fällor att undvika

• Att låta personliga känslor styra reaktioner

• Att svara med ironi, skämt eller för mycket prat när någon är upprörd

• Att ignorera eller gå förbi känslor

• Att vara otydlig kring gränser eller ansvar

Ett gott bemötande innebär inte att "vara snäll", utan att vara närvarande, lyhörd och tydlig – även när situationen är svår.

Fallbeskrivning: Fallet Cecilia

Cecilia, 24 år, bor i en stödlägenhet efter flera självmordsförsök. Hon öppnar sällan dörren för personalen och säger ibland att hon "vill försvinna". Undersköterskan Maria går inte in med detsamma, utan sätter sig utanför dörren och säger med lugn röst: "Jag sitter här en stund om det känns okej." Efter tio minuter öppnar Cecilia dörren. De går en promenad i tystnad. Maria dokumenterar händelsen och informerar ansvarig sjuksköterska.

💭 Reflektionsfråga:
Vad krävs av personalen för att kunna vara ett tryggt stöd i svåra stunder utan att ta över eller bli privat?