📄 Det finns en risk med att använda bensodiazepiner – vilken?

📄 Det finns en risk med att använda bensodiazepiner – vilken?

Bensodiazepiner är en grupp läkemedel som används för att behandla ångest, oro, sömnproblem, muskelspänning och kramper. De verkar snabbt och effektivt genom att förstärka GABA – en signalsubstans som dämpar nervaktivitet i hjärnan.

Trots deras effektiva verkan finns det flera allvarliga risker, särskilt vid långvarigt bruk eller vid användning hos äldre. Den största risken är beroendeutveckling, men även tolerans, nedsatt kognitiv funktion och fallolyckor är vanliga biverkningar.

Huvudsakliga risker med bensodiazepiner

1. Beroende
– Redan efter några veckors användning kan kroppen vänja sig.
– Personen behöver då högre dos för att få samma effekt.
– Avslut kan ge abstinenssymtom som ångest, sömnlöshet och irritation.
– Psykiskt beroende: att inte våga sova eller fungera utan tabletten.

2. Toleransutveckling
– Läkemedlet tappar effekt med tiden.
– Ökad risk för överdos eller överanvändning.
– Patienten får inte längre lindring, men fortsätter ändå att ta det.

3. Påverkan på minne och uppmärksamhet
– Speciellt hos äldre personer: risk för konfusion, minnesluckor och försämrad kognitiv förmåga.

4. Förhöjd fallrisk
– Trötthet, muskelsvaghet och balanspåverkan ökar risken för fallskador, särskilt hos äldre.

5. Långvarig psykisk påverkan
– Kan förvärra depression, öka nedstämdhet eller förstärka känsla av apati vid fel användning.

Exempel på bensodiazepiner

• Oxazepam – ångestdämpande, används ofta till äldre (långsammare upptag)

• Diazepam – muskelavslappnande och kramplösande

• Lorazepam, Alprazolam, Nitrazepam – mer kortverkande, men hög beroenderisk

Undersköterskans roll

• Vara uppmärksam på trötthet, fall, förvirring eller ovanligt beteende

• Observera förändringar i symtom och rapportera till sjuksköterska

• Stötta vid nedtrappning eller byte till säkrare alternativ

• Medverka till icke-farmakologiskt stöd: struktur, samtal, trygghet, fysisk aktivitet

Exempel

En kvinna på ett särskilt boende har fått oxazepam varje kväll i flera månader. Undersköterskan märker att hon blivit ostadig och ofta glömmer vad som sagts. Sjuksköterskan kontaktar läkaren som påbörjar nedtrappning. Kvinnan får istället lugnande rutiner inför natten och stöd av personal – vilket minskar behovet av läkemedel.