📄 Samsjuklighet mellan depression och ångest är vanligt hos äldre – hur visar det sig och hur bör det behandlas?

📄 Samsjuklighet mellan depression och ångest är vanligt hos äldre – hur visar det sig och hur bör det behandlas?

Samsjuklighet innebär att en person har två eller flera samtidiga diagnoser. Hos äldre är det vanligt att depression och ångest förekommer samtidigt, vilket kan göra tillståndet svårare att upptäcka och behandla. Symptomen är ofta mindre tydliga än hos yngre och kan misstas för ”vanligt åldrande” eller kroppslig sjukdom.

Det är därför avgörande att personal inom vård och omsorg har kunskap om hur depression och ångest yttrar sig hos äldre och kan bidra till rätt stöd och behandling.

Hur visar sig samsjukligheten hos äldre?

1. Kroppsliga symtom snarare än psykiska uttryck

• Värk, trötthet, nedsatt aptit, yrsel

• Sömnproblem, hjärtklappning eller andnöd

• Klagar på ”kroppen” snarare än humöret

2. Förändrat beteende

• Tillbakadragande från sociala kontakter

• Förlorat intresse för vardagliga aktiviteter

• Undvikande av situationer eller ökad oro

3. Minskad initiativförmåga och hopplöshet

• Känsla av meningslöshet

• ”Det spelar ingen roll längre”

• Kan ibland uttryckas indirekt, t.ex. ”jag är till besvär”

4. Rädsla eller ångest inför sjukdom, död eller ensamhet

• Kan förstärkas av syn-/hörselnedsättning, minnesproblem eller tidigare förluster

• Ångest blir ofta diffus: en ständig oro för något obestämt

Behandling och stöd

1. Helhetsbedömning av vårdteam

• Viktigt att utesluta somatisk sjukdom, läkemedelsbiverkningar eller demens

• Samverkan mellan primärvård, psykiatri och kommunal omsorg

2. Läkemedel

• Antidepressiva (SSRI) kan användas, men med försiktighet – äldre är känsligare för biverkningar

• Undvika bensodiazepiner om möjligt (se fråga 20)

3. Samtal och psykosocialt stöd

• Samtalsstöd, trygghet och bekräftelse i vardagen

• Att bli lyssnad på är ofta lika viktigt som medicin

4. Vardagsstruktur och aktivitet

• Hjälpa personen att få rutiner, meningsfull sysselsättning och fysisk rörelse

• Boendestöd eller dagverksamhet kan vara viktiga resurser

Undersköterskans roll

• Observera förändringar i beteende, sömn, aptit och humör

• Lyssna och ta oro på allvar – även när den inte uttrycks i ord

• Skapa trygghet och närvaro i vardagen

• Rapportera misstanke om samsjuklighet till sjuksköterska eller ansvarig läkare

• Stödja delaktighet och återhämtning, även i små steg

Exempel

En äldre kvinna på ett särskilt boende börjar dra sig undan matsalen och tackar nej till alla aktiviteter. Hon klagar ofta på ont i magen och är orolig för att ”något ska hända”. Undersköterskan uppmärksammar förändringen, samtalar med sjuksköterskan och teamet inleder en utredning – som visar att hon lider av både ångest och depression.