📄 Vad är ECT?

📄 Vad är ECT?

ECT, eller Elektrokonvulsiv behandling (tidigare kallat elbehandling), är en medicinsk behandlingsmetod inom psykiatrin där man framkallar kontrollerade krampanfall i hjärnan med hjälp av elektrisk stimulans. Det sker under kort narkos och muskelavslappning, vilket gör att patienten inte upplever smärta eller kramprörelser.

ECT är en effektiv och snabbverkande behandling, särskilt vid svåra depressioner där andra metoder inte hjälpt. Det används även vid bipolär sjukdom och vissa former av psykos.

När används ECT?

• Svår depression med djup nedstämdhet, självmordsrisk eller total orkeslöshet

• Melankoli (se fråga 11)

• Depression med psykotiska symtom

• Katatoni (stelhet eller kraftig motorisk oro)

• Bipolär sjukdom i depressiv eller manisk fas

• När andra behandlingar inte haft effekt, t.ex. läkemedel eller terapi

Hur går behandlingen till?

• Patienten får narkos och muskelavslappnande medel

• Elektroder placeras på huvudet

• En kort elektrisk impuls ges – vanligtvis 0,2–0,8 sekunder

• Detta utlöser ett kort krampanfall i hjärnan, som varar 20–60 sekunder

• Behandlingen ges oftast 2–3 gånger per vecka, i regel totalt 6–12 behandlingar

• Patienten vaknar kort därefter och kan ofta gå hem samma dag (vid öppenvård)

Hur fungerar ECT?

• Den exakta verkningsmekanismen är inte helt klarlagd

• Behandlingen tros återställa balansen mellan signalsubstanser och förbättra hjärnans funktion

• ECT påverkar hjärnans plasticitet – förmågan att anpassa och återhämta sig

Fördelar med ECT

• Snabb effekt – ofta inom några få behandlingar

• Effektivt även vid depression med självmordsrisk

• Användbart när läkemedel inte tolereras (t.ex. hos äldre, gravida)

Biverkningar

• Tillfälliga minnesstörningar – särskilt närminne och minnen från perioden före behandlingen

• Förvirring direkt efter behandlingen, ofta övergående

• I sällsynta fall: mer långvarig minnespåverkan

• Trötthet och huvudvärk kan förekomma

Undersköterskans roll

• Skapa trygghet och kontinuitet för patienten inför och efter behandling

• Förklara vad som sker på ett lugnt sätt (utan att ge medicinsk rådgivning)

• Observera minnesförändringar eller förvirring efter behandling

• Hjälpa till med praktiskt stöd efter narkos, t.ex. att komma upp, äta, vila

• Dokumentera förändringar i humör och funktionsnivå

Exempel

En kvinna med svår depression har slutat äta, prata och orkar inte kliva upp ur sängen. Efter fyra ECT-behandlingar börjar hon återigen prata med personalen. Efter åtta behandlingar deltar hon i enkla aktiviteter. ECT blev vändpunkten när inget annat fungerade.