📄 Vad har en diagnos för syfte?

📄 Vad har en diagnos för syfte?

En diagnos inom psykiatrin har flera viktiga syften. Den används inte bara för att ”sätta en etikett”, utan för att förstå individens tillstånd, kunna planera rätt behandling och erbjuda likvärdig vård. En diagnos är en struktur för att identifiera, beskriva och kategorisera psykisk ohälsa, baserat på symtom, varaktighet och påverkan på livsföring.

Diagnosens huvudsakliga syften:

1. Att förstå och beskriva personens problem
En diagnos ger ett gemensamt språk för att beskriva vad individen upplever. Det underlättar kommunikationen mellan personal, brukare, anhöriga och andra yrkesgrupper.

2. Att vägleda behandling
Olika diagnoser svarar på olika typer av insatser. En korrekt diagnos gör det möjligt att välja rätt behandlingsform, t.ex. samtalsterapi, läkemedel eller psykosocialt stöd.

3. Att skapa struktur i vårdplaneringen
Diagnosen ligger till grund för vårdplan, genomförandeplan eller rehabiliteringsplan. Den kan även påverka rätt till vissa stödinsatser från kommunen eller Försäkringskassan.

4. Att säkerställa likvärdig vård
Med hjälp av diagnossystemen (t.ex. DSM-5 eller ICD-10) kan vården använda gemensamma kriterier. Det bidrar till att olika personer i liknande situationer får jämförbar hjälp – oavsett var i landet de bor.

5. Att möjliggöra forskning och statistik
Diagnoser används för att kartlägga hur vanlig en viss sjukdom är, vilka behandlingar som fungerar bäst och hur resurser ska fördelas inom vården.

Diagnos är inte en färdig sanning

Det är viktigt att komma ihåg att en psykiatrisk diagnos:

• Inte definierar en persons hela identitet

• Kan ändras över tid, beroende på livssituation och utveckling

• Ska ställas med varsamhet och helhetssyn, inte enbart utifrån symtom

Inom återhämtningsinriktad psykiatri är diagnosen ett verktyg – inte ett mål i sig. Målet är att hjälpa personen vidare i livet, inte att låsa fast i en sjukdomsbild.

Exempel

En person söker vård för sömnsvårigheter, oro och svårigheter att koncentrera sig. Efter bedömning konstaterar läkaren att symtomen stämmer med diagnosen generaliserat ångestsyndrom (GAD). Det gör att man kan erbjuda behandling med KBT, psykoedukation och eventuellt läkemedel. Diagnosen hjälper alltså både individen och vårdgivaren att veta vad nästa steg är.