📄 Vilka är de vanligaste allmänna reaktionerna vid en traumatisk kris?

📄 Vilka är de vanligaste allmänna reaktionerna vid en traumatisk kris?

När en människa drabbas av en traumatisk kris reagerar både kroppen och psyket med kraft – det är en naturlig reaktion på en chockartad, hotfull eller överväldigande händelse. Reaktionerna kan vara mycket olika från person till person, men det finns vissa vanliga mönster som återkommer hos många.

Reaktionerna kan komma omedelbart, men också vara fördröjda – ibland veckor eller månader efter händelsen. Att förstå dessa reaktioner hjälper både personen själv och vårdpersonalen att möta krisen med respekt och tålamod.

Vanliga psykologiska reaktioner

• Förnekelse eller overklighetskänsla
  “Det här kan inte ha hänt” – skyddar psyket från att bli överväldigat

• Stark ångest eller panik
  Orolig, uppjagad, svårt att sitta still eller kontrollera känslor

• Ilska och irritation
  Kan riktas mot sig själv, andra eller samhället – ofta en reaktion på maktlöshet

• Sorg och förtvivlan
  Djup ledsenhet, gråtattacker, känsla av att allt är meningslöst

• Skuldkänslor
  “Tänk om jag hade gjort annorlunda”, även när skulden inte är logisk

• Apati eller känslomässig avstängdhet
  Personen kan verka likgiltig eller kall – ofta ett sätt att skydda sig

Vanliga kroppsliga reaktioner

• Hjärtklappning, andnöd, spända muskler

• Magont, illamående, diarré

• Sömnsvårigheter och mardrömmar

• Trötthet och utmattning

• Yrsel eller svimningskänsla

• Överkänslighet för ljud och ljus

Tankemässiga reaktioner

• Svårt att koncentrera sig eller minnas

• Tankar som går i cirklar – t.ex. återupplever händelsen om och om igen

• Katastroftankar eller oro för framtiden

• Identitetskris: “Vem är jag nu?”

Beteendemässiga reaktioner

• Social tillbakadragenhet

• Undvikande av platser, personer eller situationer som påminner om traumat

• Ökat alkohol- eller läkemedelsbruk

• Aggressivitet eller rastlöshet

Viktigt att veta

• Alla reaktioner är normala i en onormal situation

• Det är inte farligt att känna starka känslor – men det är viktigt att inte bli ensam med dem

• Reaktionerna förändras över tid, särskilt om personen får stöd och hjälp att bearbeta det som hänt

Undersköterskans roll

• Skapa trygghet, förutsägbarhet och närvaro

• Lyssna utan att värdera, avbryta eller ge snabba lösningar

• Observera förändringar och rapportera vid behov

• Stödja vardagsrutiner och minimera yttre stress

• Respektera om personen inte vill prata – tyst närvaro är också vård