📄 Bipolär sjukdom – symtom, konsekvenser och behandling

Vid bipolär sjukdom pendlar individens känsloläge mellan djup depression och stark upprymdhet, så kallad mani. Sjukdomen påverkar hela människans liv – tankar, känslor, sömn, energi och sociala relationer. Dessa svängningar är mer omfattande än vanliga humörförändringar och kan bli förlamande i både det depressiva och det maniska tillståndet.

Det finns olika varianter av sjukdomen:

• Bipolär typ 1 innebär att personen har haft minst en manisk episod, ofta efter tidigare depressioner.

• Bipolär typ 2 innebär återkommande depressioner och lindrigare former av mani, så kallad hypomani, där sjukdomsinsikten ofta är bevarad.

Bipolär sjukdom debuterar ofta i ung vuxen ålder, och är till viss del ärftlig. Den kan utlösas eller förstärkas av stress, oregelbundna levnadsvanor, sömnbrist, alkohol, droger eller vissa läkemedel.

Symtomen vid mani är tydliga:

• stark upprymdhet och ett överdrivet självförtroende

• snabbt tankeflöde, snabba rörelser och intensiva känsloyttringar

• litet behov av sömn och mat

• impulsivitet, överaktivitet och rastlöshet

• svårigheter att koncentrera sig

• bristande ekonomiskt omdöme, riskfyllda handlingar och ibland aggressivitet.

Vid hypomani är symtomen liknande men mildare. Personen fungerar ofta i vardagen men kan ändå uppvisa ett förändrat beteende som omgivningen märker.

I den depressiva fasen vänder tillståndet – livslusten minskar, tankarna blir långsamma och mörka, tröttheten djupnar och självkänslan försämras. Kombinationen av dessa ytterligheter gör sjukdomen svår att leva med, särskilt utan stabil struktur och stöd.

Bipolär sjukdom medför ofta kognitiva konsekvenser, såsom:

• koncentrationssvårigheter

• minnesproblem

• ambivalens (svårighet att fatta beslut)

• ökad stresskänslighet

• nedsatt förmåga att hantera vardagliga krav.

Dessa svårigheter kan påverka arbete, studier och relationer, och risken för social isolering är stor.

Behandlingen består av två huvuddelar: läkemedelsbehandling och psykologisk behandling.

Den medicinska behandlingen bygger ofta på litium, som är ett stämningsstabiliserande läkemedel. Litium har dokumenterad effekt mot maniska episoder och kan minska risken för återfall. Det kräver dock noggranna blodprovskontroller eftersom terapeutisk nivå ligger nära den toxiska (förgiftningsrisk). I vissa fall används också antipsykotiska läkemedel eller antiepileptika för att stabilisera stämningen.

Den psykologiska behandlingen är lika viktig. Psykopedagogiska program används för att öka individens kunskap om sjukdomen, lära igenkänna tidiga varningssignaler och utveckla strategier för att förebygga återfall. Även närstående erbjuds utbildning och stöd. Kombinationen av medicin, utbildning och samtalsstöd har i forskning visat sig ge bättre livskvalitet och färre återinsjuknanden.

Omvårdnaden vid bipolär sjukdom kräver struktur, kontinuitet och ett stabilt bemötande. Vårdaren behöver vara medveten om sjukdomens svängningar och anpassa stödet därefter.

Vid depressiva perioder handlar stödet om att:

• hjälpa till att upprätthålla rutiner för sömn, måltider och aktivitet

• motivera till social kontakt utan att pressa

• observera tecken på försämrat stämningsläge eller suicidrisk

• uppmuntra till fysisk aktivitet och delaktighet i egenvård.

Vid maniska perioder krävs ett lugnt och konsekvent förhållningssätt:

• skapa en avskalad miljö med få stimuli

• sätta tydliga gränser utan att konfrontera

• skydda personen från att fatta impulsiva beslut eller agera riskfyllt

• förhindra utmattning genom att främja vila och regelbundenhet.

Vårdrelationen bör präglas av balans – att inte dras med i patientens tempo vid mani, men inte heller bli passiv vid depression. Respekt, tålamod och tydlighet skapar trygghet.

För individen är det avgörande att kunna känna igen tidiga tecken på sjukdom. Ett nära samarbete mellan patient, närstående och vårdpersonal ökar möjligheten till stabilitet och återhämtning.

💭 Reflektionsfråga:
Vilka strategier kan en undersköterska använda för att ge stöd åt en person med bipolär sjukdom under olika faser av sjukdomen, och hur kan man förebygga återfall genom vardaglig struktur?