📄 Personlighetssyndrom – indelning och kännetecken

Personligheten utgörs av de tankar, känslor, beteenden och mönster som tillsammans formar människans sätt att förstå sig själv och världen. En sund personlighet är stabil men flexibel nog att anpassas till olika situationer. Vid personlighetssyndrom blir denna balans störd – tankar och beteenden blir så rigida eller avvikande att de orsakar lidande för individen själv eller för omgivningen.

Att avgöra gränsen mellan en svår personlighet och ett personlighetssyndrom kan vara komplicerat. Många drag som i vardagen betraktas som egenheter kan, när de blir överdrivna eller oföränderliga, utvecklas till ett mönster som påverkar arbete, relationer och psykiskt välbefinnande.

Personlighetssyndrom utvecklas ofta tidigt i livet och påverkas av både ärftliga faktorer, uppväxtmiljö och tidiga relationserfarenheter. Traumatiska upplevelser i barndomen, till exempel omsorgsbrist eller övergrepp, är vanliga riskfaktorer. Personlighetssyndrom är vanligt förekommande inom psykiatrin och förekommer ofta i kombination med andra diagnoser, så kallad samsjuklighet.

De diagnostiseras med stöd av DSM-5, där personlighetssyndromen delas in i tre kluster:

Kluster A – udda och excentriska personlighetsdrag:

• Paranoid personlighet – misstänksamhet, lättkränkthet och oförmåga att lita på andra.

• Schizoid personlighet – tillbakadragenhet, känslomässig kyla och brist på intresse för relationer.

• Schizotyp personlighet – udda tankar, magiskt tänkande och social isolering.

Kluster B – dramatiska, känslomässiga och impulsiva drag:

• Borderline (emotionellt instabil) – intensiva känslor, impulsivitet och rädsla för att bli övergiven.

• Histrionisk – överdrivet behov av uppmärksamhet och dramatik.

• Antisocial – bristande empati, ansvarslöshet och normbrytande beteende.

• Narcissistisk – överdriven självhävdelse, behov av beundran och känslokyla mot andra.

Kluster C – ängsliga och hämmade drag:

• Osjälvständig – starkt behov av stöd, undergivenhet och svårighet att fatta beslut.

• Ängslig (undvikande) – social rädsla, låg självkänsla och undvikande av kritik.

• Tvångsmässig (obsessiv-kompulsiv) – överdrivet kontrollbehov, perfektionism och svårighet att släppa kontrollen.

Personlighetssyndromen kan påverka livets alla områden – arbete, studier, relationer och förmågan att skapa trygghet i vardagen. Individen kan ofta ha svårt att förstå sitt eget beteende och reagerar med frustration eller skuld när relationer upprepade gånger misslyckas.

Samsjuklighet med depression, ångestsyndrom, bipolär sjukdom eller substansberoende är vanligt. Denna kombination försvårar både diagnostisering och behandling, och ökar risken för suicidalt beteende.

Personer med personlighetssyndrom möter ofta omgivningens oförståelse och kan väcka starka känslor även hos vårdpersonal. Därför krävs självkännedom, tålamod och professionellt bemötande i allt vårdarbete. Det är viktigt att vårdaren inte tar patientens reaktioner personligt, utan ser beteendet som ett uttryck för sjukdomen.

Omvårdnadsarbetet utgår från respekt, tydlighet och struktur. En trygg miljö med förutsägbara rutiner minskar stress och otrygghet. Vårdrelationen behöver byggas gradvis, med realistiska förväntningar. Det viktigaste är att bekräfta individens känslor utan att förstärka destruktiva beteenden.

Behandlingen varierar beroende på typ av personlighetssyndrom. Den kan omfatta psykoterapi, samtalsstöd och i vissa fall läkemedel för att lindra ångest eller depression. Vid särskilda diagnoser, som borderline, används specifika metoder som dialektisk beteendeterapi (DBT) eller mentaliseringsbaserad terapi (MBT).

💭 Reflektionsfråga:
Hur kan en vårdrelation präglas av respekt och tydlighet utan att vårdaren dras in i patientens känslomässiga mönster?