📄 Schizofreni – symtom, behandling och återhämtning

Schizofreni är en psykossjukdom som påverkar individens sätt att uppleva verkligheten, sig själv och andra. Sjukdomen är långvarig och komplex, och innebär att tankar, känslor och beteenden förändras på ett genomgripande sätt. Ordet schizofreni betyder "kluvet sinne", vilket syftar på att upplevelser och tankar inte längre hänger ihop på ett normalt sätt – inte att personen har flera personligheter, vilket är ett vanligt missförstånd.

Sjukdomen debuterar vanligen i 20–25-årsåldern, ofta något tidigare hos män än hos kvinnor. Hos en del börjar symtomen smygande under flera år, medan andra insjuknar plötsligt med en dramatisk psykos. Schizofreni omfattar i själva verket flera diagnoser inom ICD-11 och DSM-5, med liknande symtombilder.

Symtom

Symtomen delas ofta in i tre huvudgrupper: positiva, negativa och kognitiva symtom.

• Positiva symtom innebär upplevelser som tillkommer: hallucinationer, vanföreställningar, förvrängd verklighetsuppfattning och tankestörningar.

• Negativa symtom innebär förlust av funktioner: känslokyla, passivitet, brist på motivation och social tillbakadragenhet.

• Kognitiva symtom innebär störningar i tänkande och minne: uppmärksamhetsproblem, svårigheter att bearbeta information och att tolka sociala signaler.

Andra vanliga tecken är neologismer (nyskapade ord), motorisk oro eller tvärtom stelhet, samt bristande sjukdomsinsikt.

Det finns även en särskild variant som debuterar efter 60 års ålder – VLOSP (Very Late Onset Schizophrenia-like Psychosis). Den är ofta kopplad till syn- och hörselnedsättning eller nedsatt blodflöde i hjärnan, och förekommer något oftare hos kvinnor. Hos dessa personer utvecklas ibland även demenssjukdom.

Konsekvenser

Schizofreni påverkar både kropp och själ. Många drabbade lever med ohälsosamma levnadsvanor, vilket ökar risken för övervikt, hjärt–kärlsjukdomar och diabetes. Bristande kroppskännedom gör att kroppsliga symtom ofta upptäcks sent. Sjukdomen är dessutom förknippad med ökad suicidrisk – omkring tio procent av dem som insjuknar avlider till följd av suicid.

Behandling

Behandlingen är långsiktig och sker ofta i samverkan mellan psykiatrin, socialtjänsten och närstående. Den syftar till att lindra symtomen, förebygga återfall och stödja individen i återhämtningen.

Medicinsk behandling består främst av antipsykotiska läkemedel (neuroleptika), ibland i form av depåinjektioner. Dessa minskar hallucinationer, vanföreställningar och oro. I vissa fall används även bensodiazepiner vid svår ångest eller sömnstörningar, men alltid med försiktighet.

Läkemedlen kan ge biverkningar, till exempel muskelstelhet, darrningar, rastlöshet, viktuppgång eller trötthet. Därför behöver personal observera och rapportera förändringar i motorik, mimik eller rörelsemönster så att läkaren kan justera behandlingen.

Behandlingen kompletteras med psykosociala insatser:

• familjestöd och utbildning för närstående

• samtalsbehandling och psykoedukation

• social färdighetsträning och rehabilitering

• stöd i boende och arbete genom multiprofessionella team.

Målet är att individen ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt med god livskvalitet.

Omvårdnad och stöd

Omvårdnaden vid schizofreni utgår från trygghet, kontinuitet och struktur. För personer med psykos kan världen upplevas kaotisk, och därför behöver vardagen vara tydlig och förutsägbar.

Omvårdnaden innebär att:

• skapa lugn och ro i miljön

• upprätta fasta rutiner för sömn, måltider och aktiviteter

• arbeta med tydlig kommunikation – både i ord och kroppsspråk

• använda enkla meningar och undvika symboliskt eller tvetydigt språk

• avgränsa antalet vårdare kring individen för att minska stress

• vara pålitlig och hålla vad som lovas – det bygger förtroende.

(Bild: veckoschema – struktur och rutiner i vårdmiljö)

En väl strukturerad dag bidrar till stabilitet och minskad ångest. Veckoscheman med återkommande aktiviteter är ett sätt att skapa trygghet och delaktighet.

Det är också viktigt att respektera individens upplevelse utan att bekräfta den som verklig. Vårdaren kan till exempel säga: ”Jag förstår att du hör röster, men jag hör dem inte.” På så sätt respekteras patientens erfarenhet utan att förstärka den psykotiska tolkningen.

Genom att kombinera tydlig kommunikation med empati och tålamod kan vårdaren bli en stabil punkt i en annars splittrad verklighet.

Återhämtning

Återhämtning vid schizofreni handlar inte bara om symtomlindring utan om att återfå mening, hopp och livskvalitet. Det är en process där individen gradvis återvinner kontroll över sitt liv. Arbetet med återhämtning inkluderar:

• stöd i vardagliga färdigheter och egenvård

• social träning och aktiviteter som stärker självkänslan

• delaktighet i planering och beslut kring sin vård

• långsiktig rehabilitering med stöd av multiprofessionella team.

Program som ESL (Ett självständigt liv) används ofta som metod för att stärka individens självständighet och förmåga till återhämtning.

Stigmatisering är fortfarande en stor utmaning. Fördomar om psykisk sjukdom leder ofta till utanförskap och minskat självförtroende, vilket i sin tur kan försämra återhämtningen. En medveten, respektfull och empatisk hållning i vården är därför en av de viktigaste skyddsfaktorerna.

💭 Reflektionsfråga:
Hur kan undersköterskan bidra till att skapa trygghet, struktur och förtroende hos en person med schizofreni, och på vilket sätt kan man bekräfta en psykotisk upplevelse utan att förstärka den?