📄 Förklaringsmodeller till samsjuklighet

📄 Förklaringsmodeller till samsjuklighet

Det finns flera olika förklaringsmodeller till varför samsjuklighet uppstår. Forskning visar att sambandet mellan psykisk sjukdom och missbruk kan förstås på flera sätt – och ofta samverkar flera av dessa förklaringar samtidigt.

Den första modellen handlar om gemensamma riskfaktorer. En person kan ha genetisk sårbarhet, en uppväxt präglad av stress eller psykiska problem i familjen, vilket ökar risken för både psykisk sjukdom och substansberoende. Här finns alltså en gemensam grund som påverkar båda tillstånden.

En annan modell är att substansbruk orsakar psykisk sjukdom. Alkohol, cannabis, amfetamin och andra droger påverkar hjärnans signalsubstanser och kan framkalla psykiska symtom som depression, ångest eller tillfälliga psykoser. I vissa fall kvarstår dessa symtom även efter att personen slutat använda droger, vilket leder till en mer långvarig psykisk sjukdom.

En tredje modell utgår från att missbruket uppstår som självmedicinering. Personen försöker lindra sin psykiska smärta – till exempel ångest, oro eller sömnsvårigheter – genom att använda alkohol eller droger. Den tillfälliga lättnaden gör att beteendet upprepas, men på sikt förvärras både den psykiska ohälsan och beroendet.

En fjärde förklaring betonar ärftlighetens roll. Vissa människor har en medfödd benägenhet för impulsivitet, rastlöshet eller svårigheter att hantera stress, vilket gör dem mer sårbara både för psykiska sjukdomar och för missbruk.

Slutligen finns modellen som beskriver en ömsesidig förstärkning mellan tillstånden. Den psykiska sjukdomen leder till ökat substansbruk, och substansbruket förvärrar den psykiska sjukdomen. Det skapas en ond cirkel där de båda problemen driver varandra och gör behandlingen mer komplicerad.

I vissa fall kan psykiska symtom också vara tillfälliga reaktioner på droganvändning – exempelvis vid förgiftning (intoxikation) eller abstinens – medan de i andra fall utvecklas till varaktiga psykiska sjukdomar.

Oavsett modell visar erfarenheten att psykisk ohälsa ofta kommer först och att missbruket tillkommer som ett sätt att hantera svårigheter. För vårdpersonalen är det därför avgörande att förstå samsjukligheten som en helhet, där både biologiska, psykologiska och sociala faktorer samspelar.

📊 Statistik:
Omkring 23 % av personer med substansmissbruk i Sverige har även diagnostiserats med ADHD. Impulsivitet och rastlöshet bidrar till ökad risk för självmedicinering och beroendeutveckling.

💭 Reflektionsfråga
Vilken av förklaringsmodellerna tycker du bäst beskriver samsjuklighet i de situationer du mött eller läst om, och varför?