📄 Stöd, vård och behandling vid samsjuklighet

Behandling vid samsjuklighet kräver att både beroendet och den psykiska sjukdomen behandlas samtidigt. Om bara det ena tillståndet uppmärksammas riskerar den andra problematiken att förvärras, vilket ofta leder till återfall eller försämrade resultat. Därför behövs en helhetsinriktad och samordnad behandling som ser hela individens livssituation.

Samsjuklighet innebär en större risk för ett mer långdraget sjukdomsförlopp och ett sämre behandlingsresultat. Därför är det viktigt att tidigt identifiera och bedöma samsjukligheten. Kartläggningen bör omfatta både medicinska och sociala faktorer, liksom individens psykiska hälsa, nätverk och levnadsvanor. Ett vanligt bedömningsinstrument är ASI – Addiction Severity Index, som består av omkring 180 frågor inom områden som fysisk hälsa, arbete och försörjning, alkoholanvändning, narkotikaanvändning, rättsliga problem, familj och umgänge samt psykisk hälsa.

Genom ASI får personalen en helhetsbild av individens situation. Det gör det möjligt att planera insatser som är realistiska, samordnade och långsiktiga. Bedömningen ligger också till grund för vilken hjälp och behandling som behövs, samt vilken huvudman – hälso- och sjukvården eller socialtjänsten – som ansvarar för de olika delarna.

En viktig del i arbetet är att utse en samordnare, ofta kallad case manager, som ansvarar för att samordna insatserna. Samordnaren fungerar som kontaktperson för individen och håller ihop vårdplaneringen mellan olika verksamheter. Det kan handla om att se till att behandlingen sker i rätt ordning, att kontakten mellan vård och socialtjänst fungerar, och att individen får det stöd som krävs för att vardagen ska fungera.

För personer med samsjuklighet kan det behövas stöd inom många områden:

• hjälp med försörjning och kontakter med myndigheter
• stöd för att hitta och behålla en bostad
• hjälp att återuppta eller skapa kontakt med familj och närstående
• stöd att hitta meningsfull sysselsättning eller arbete
• hjälp att upprätthålla kontakt med hälso- och sjukvården.

I vissa fall visar det sig att läkemedelsassisterad behandling, till exempel LARO (läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende), fungerar sämre när en psykisk sjukdom finns samtidigt. Då måste den psykiska ohälsan behandlas parallellt med beroendet för att resultatet ska bli hållbart.

Stödinsatserna behöver inte alltid handla om total nykterhet eller drogfrihet på en gång. Ibland är första steget att stabilisera livssituationen och minska bruket. Målet bör alltid vara realistiskt och anpassat till individens förutsättningar. För vårdpersonalen är det viktigt att ha ett stödjande och pedagogiskt förhållningssätt, med fokus på motivation, trygghet och delaktighet.

Ett gott behandlingsresultat bygger på samordning, tålamod och långsiktighet. Samsjuklighet är en komplex problematik där framgång ofta handlar om små steg i rätt riktning – att stärka boendestabilitet, skapa rutiner och bygga upp förtroende.

📊 Statistik:
Cirka 52 000 personer behandlas årligen i Sverige för substansbrukssyndrom. Av dessa har omkring hälften samtidigt vårdats för psykisk sjukdom under de senaste två åren.

💭 Reflektionsfråga
Vilken betydelse kan en samordnare (case manager) ha för en person som lever med samsjuklighet, och hur påverkar det vårdens resultat?