Bedömning av behov

Bedömning av behov är det första steget i både omsorgs- och omvårdnadsprocessen och lägger grunden för hela den fortsatta planeringen. Syftet är att identifiera vilka resurser, svårigheter och önskemål en person har – utifrån både fysiska, psykiska, sociala och existentiella perspektiv.

En bedömning utgår alltid från helhetssyn och genomförs i samarbete med individen själv. Observation, samtal och strukturerade kartläggningsverktyg används för att skapa en tydlig bild av situationen. I socialtjänstens arbete används ofta IBIC (Individens behov i centrum) som bygger på ICF-modellen (Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa). Dessa modeller hjälper personalen att beskriva personens förmågor och hinder i vardagen på ett enhetligt sätt.

I bedömningen ingår att ta hänsyn till faktorer som psykisk hälsa, funktionsförmåga, boendemiljö, relationer och ekonomi. Det är viktigt att lyssna in brukarens egna upplevelser och mål, eftersom delaktighet och självbestämmande är centrala principer inom vård och omsorg.

Resultatet av bedömningen ligger till grund för planering av insatser, där mål och åtgärder formuleras utifrån den enskildes behov. Bedömningen behöver därför vara noggrant dokumenterad och tydlig, så att både personal och brukare kan förstå grunden för de beslut som fattas.

En professionell bedömning kräver förmåga att tolka signaler, väga samman information och se samband mellan psykisk hälsa, livssituation och miljö. För undersköterskan innebär det att kunna observera, beskriva och rapportera förändringar på ett objektivt sätt.