Modeller och strukturer för dokumentation (IBIC, ICF, NANDA)

För att dokumentationen ska bli tydlig, jämförbar och användbar används olika modeller och strukturer som stöd i vård- och omsorgsarbetet. De bidrar till att personalen beskriver individens situation på ett enhetligt och professionellt sätt, vilket underlättar både planering, genomförande och uppföljning.

IBIC (Individens behov i centrum) används främst inom socialtjänsten. Den utgår från en helhetssyn på individen och beskriver förmågor och behov utifrån olika livsområden, till exempel boende, relationer, hälsa och delaktighet. Genom att dokumentera på samma sätt över hela landet ökar likvärdigheten och kvaliteten i socialt arbete.

ICF (Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa) är en global modell framtagen av Världshälsoorganisationen (WHO). Den används inom både socialtjänst och hälso- och sjukvård för att beskriva människors funktionsförmåga i relation till omgivningen. ICF gör det möjligt att dokumentera på ett strukturerat sätt som fokuserar på funktion snarare än sjukdom.

Inom hälso- och sjukvården används även NANDA (North American Nursing Diagnosis Association), som erbjuder ett gemensamt språk för att formulera omvårdnadsdiagnoser, mål och åtgärder. Den är särskilt användbar i omvårdnadsplaner där flera yrkesgrupper behöver samarbeta kring samma patient.

Gemensamt för dessa modeller är att de stärker rättssäkerheten, tydliggör ansvar och underlättar kommunikationen mellan yrkesgrupper. De gör det också lättare att se samband mellan psykisk hälsa, funktionsförmåga och livskvalitet, vilket bidrar till mer individanpassade insatser.