Planering av insatser

När behovet är bedömt formuleras en plan för vilka insatser som ska genomföras, hur de ska utföras och vem som ansvarar för vad. Planeringen är en central del av omsorgs- och omvårdnadsprocessen och bygger på samarbete mellan brukaren, personalen och ibland även anhöriga eller andra yrkesgrupper.

En tydlig planering skapar förutsägbarhet, trygghet och kontinuitet. I socialtjänsten sker planeringen ofta genom en genomförandeplan, medan den i hälso- och sjukvården utformas som en vårdplan eller omvårdnadsplan. Planen ska alltid utgå från individens mål, resurser och behov, och formuleras på ett sätt som gör det möjligt att följa upp resultatet.

I planeringsarbetet är det viktigt att använda ett professionellt språk och beskriva insatserna på ett konkret och mätbart sätt. Målen kan vara både kortsiktiga och långsiktiga, men de ska alltid vara realistiska och förankrade i brukarens egen vilja och förmåga.

Ett exempel är att en person med psykisk ohälsa vill återfå struktur i vardagen. Då kan målet vara att personen deltar i daglig verksamhet tre gånger i veckan, med stöd av personal. Insatsen dokumenteras tydligt: vem som gör vad, när det ska ske och hur uppföljningen ska gå till.

Planeringen är också ett tillfälle för samordning mellan olika aktörer. Om insatser ges av både socialtjänst och hälso- och sjukvård används en samordnad individuell plan (SIP) för att undvika glapp i ansvar och information.

Planeringen är inte statisk – den ska kunna förändras när brukarens behov eller livssituation ändras. Därför måste den vara levande, tillgänglig och kontinuerligt följas upp genom dokumentation och utvärdering.