📄 Den suicidala processen

I vardagligt tal sägs det ofta att det är långt mellan tanke och handling. Vid suicid är det inte alltid så. För vissa människor kan den suicidala processen pågå under flera år, medan den för andra kan gå mycket snabbt – ibland på bara några timmar eller dagar. Forskning visar att män ofta har kortare tid mellan första tanken och själva handlingen, vilket gör det särskilt viktigt att tidigt uppmärksamma varningssignaler.

Den suicidala processen kan beskrivas som en förloppstrappa där tankar och känslor gradvis övergår till handling:

1. Dödstankar – allmänna tankar om döden eller att livet inte är värt att leva.

2. Dödsönskan – en önskan om att inte längre finnas till, men utan konkret plan.

3. Självmordstankar – mer uttalade tankar om att ta sitt liv.

4. Självmordsplaner – tankarna har blivit konkreta, och personen har bestämt hur, när eller var det ska ske.

5. Genomfört självmord.

Förloppet är sällan linjärt. Tankar och planer kan växla över tid, och vissa personer uttrycker både direkta och indirekta tecken på suicidrisk. Direkta tecken kan vara uttalanden som: ”Om vi inte ses mer…” eller ”Jag vill bara att allt ska ta slut.” Indirekta tecken kan vara mer subtila – att börja skänka bort personliga ägodelar, skriva avskedsbrev eller plötsligt verka ovanligt lugn efter en lång period av oro.

Det är viktigt att förstå att en persons till synes förbättrade sinnesstämning efter en period av djup depression inte alltid innebär återhämtning. När en människa har bestämt sig för att ta sitt liv kan ångesten tillfälligt lätta, vilket ibland tolkas fel av omgivningen som att personen mår bättre.

Att förebygga suicid handlar därför mycket om att våga fråga och våga stanna kvar. Den som möter en människa i suicidala tankar behöver vara lyhörd, ta signalerna på allvar och inte lova att hålla tyst om allvarliga planer. Det är bättre att en person blir arg för att du berättar – än att du tiger och någon mister livet.

📊 Fakta:
Studier från Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP) visar att upp till 70 % av personer som tagit sitt liv har berättat om sina tankar i förväg för någon i sin närhet. Trots det uppmärksammas inte varningssignalerna alltid, ofta på grund av osäkerhet eller rädsla att ”väcka den björn som sover”.

Källa: NASP, ”Att förebygga självmord – kunskapsstöd för hälso- och sjukvården”, 2023; Folkhälsomyndigheten, ”Suicidprevention i praktiken”, 2024.

💭 Reflektionsfråga
Hur skulle en vårdare kunna känna igen och agera på indirekta tecken hos en person som befinner sig i en suicidal process?