📄 Stöd för barn och unga – skyddsfaktorer och insatser

När en förälder lever med psykisk ohälsa eller missbruk påverkas hela familjen. För barnen kan vardagen präglas av oro, otrygghet och ett ständigt ansvarstagande. Därför behövs stöd som riktas till både barnet, föräldern och familjen som helhet. Ett centralt mål är att stärka skyddsfaktorerna – de faktorer som hjälper barnet att klara svårigheter och utvecklas trots påfrestningar.

Ett viktigt nationellt stöd är Nationellt kompetenscentrum anhöriga (NKA), som arbetar för att utveckla anhörigstöd i kommuner och regioner. NKA lyfter fram att när en närstående drabbas av psykisk ohälsa, missbruk eller annan allvarlig svårighet påverkas hela familjeklimatet, föräldrarnas psykiska hälsa och vardagsrutinerna. Därför behöver stödet omfatta både familjens och barnens behov.

Stödet kan organiseras på olika nivåer och i olika former. I kommunerna finns ofta råd- och stödsamtal, boendestödjare, kontaktpersoner och socialpsykiatriska team som arbetar för att skapa struktur och trygghet i familjens vardag. I vissa fall kan familjer erbjudas gruppverksamheter där barn får träffa andra i liknande situation, eller enskilda stödpersoner som följer barnet över tid.

Skyddsfaktorer kan ses ur tre olika perspektiv:

• Individnivå: barnets egna egenskaper, exempelvis social förmåga, problemlösningsförmåga och intelligens.

• Familjenivå: fungerande rutiner, stabila relationer och en förälder som kan ge tillräcklig omsorg.

• Social nivå: trygg skolgång, fritidsaktiviteter och en stabil relation till minst en vuxen utanför familjen.

För att dessa skyddsfaktorer ska stärkas behöver stödet vara långsiktigt och helhetsinriktat. Det kan handla om att:

• Samtala med både barn och föräldrar på deras nivå, med ärlig och anpassad information.

• Svara öppet på frågor, för att minska oro och skuld.

• Erbjuda familjesamtal där kommunikationen i familjen förbättras.

• Stärka barnets kamratrelationer och främja delaktighet i fritidsaktiviteter.

• Samarbeta med skolan för att motverka skolfrånvaro och inlärningssvårigheter.

• Stödja barnet i kontakt med föreningar eller verksamheter som arbetar med barn som anhöriga.

• Hjälpa föräldern att få behandling och stöd i sitt föräldraskap.

• Uppmuntra till trygga relationer både inom och utanför familjen.

Om barnet inte kan bo kvar hemma kan socialtjänsten erbjuda avlastning, kontaktfamilj eller familjehemsplacering. Sådana insatser används när barnet behöver skydd och stabilitet efter att andra metoder har prövats. Syftet är att ge barnet en trygg miljö där det kan återhämta sig från ansvar och oro.

För personal inom vård, socialtjänst och skola finns utbildningar som syftar till att stärka bemötandet av barn som anhöriga. Socialstyrelsens webbutbildning ”Våga fråga” är ett exempel som tränar personal i att uppmärksamma barn, ställa öppna frågor och skapa förtroendefulla samtal. Virtuella utbildningsmiljöer används också för att öva bemötande i komplexa situationer.

Erfarenheter från projekt runt om i landet – samordnade av bland andra Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och SKR – visar tydligt att samverkan mellan aktörer är avgörande för resultatet. Framgångsrika projekt har gemensamt att de:

• bygger på tillit och tidig upptäckt,

• riktar insatser även till små barn redan under graviditet och spädbarnstid,

• involverar skola och förskola i det praktiska stödarbetet,

• anpassar stödet efter varje familjs unika situation,

• och arbetar långsiktigt, inte bara i kris.

Genom att arbeta på detta sätt kan man skapa förutsättningar för att både barn och föräldrar ska få en mer stabil och trygg tillvaro.

💭 Vilka skyddsfaktorer tror du har störst betydelse för att ett barn ska kunna känna trygghet, även när livet hemma är svårt?