Sammanfattning av stödverksamheter för barn med föräldrar som har psykisk ohälsa eller missbruk

Barn och ungdomar som växer upp med föräldrar som har psykisk ohälsa eller missbruksproblematik är en särskilt sårbar grupp. Hela familjen påverkas när en vuxen inte orkar eller förmår ta sitt föräldraansvar. För barnen leder detta ofta till oro, skam, skuld, ilska och ibland ett överdrivet ansvarstagande. Andra blir inåtvända, tysta eller överpresterande i skolan för att dölja vad som pågår hemma.

Den dysfunktionella familjen skapar en obalans där barnet tvingas utveckla överlevnadsstrategier och roller – som clown, hjälte, rebell eller tapetblomma – för att hantera sin oro. Dessa mönster kan hjälpa barnet i stunden, men blir ofta till hinder i vuxenlivet om de inte bearbetas.

Forskaren Annemi Skrefving har delat in barn i fyra grupper utifrån hur deras vardag fungerar: den väl fungerande, den oroliga, den komplicerade och den problembelastade gruppen. I tillägg finns barn i den mest utsatta situationen, där båda föräldrarna är sjuka eller missbrukar. Indelningen hjälper yrkesverksamma att identifiera vilka barn som behöver vilket stöd.

Nationellt kompetenscentrum anhöriga (NKA) och andra organisationer arbetar för att utveckla stöd till både barn och föräldrar. Viktiga delar i detta arbete är att stärka skyddsfaktorer på individ-, familje- och samhällsnivå, erbjuda samtal, gruppaktiviteter och långsiktigt stöd i samverkan med skola, vård och socialtjänst.

Även internetbaserade verksamheter som Kuling.nu, Maskrosbarn.org och Tryggabarnen.org spelar en viktig roll genom att erbjuda trygg kontakt, information och gemenskap för barn som annars inte vågar berätta.

Som yrkesverksam inom vård och omsorg är det viktigt att uppmärksamma signaler på att ett barn lever i en utsatt familjesituation, våga fråga och samarbeta med andra aktörer. Tidiga insatser kan bryta mönster av oro, ansvarstagande och isolering – och skapa en möjlighet till tryggare livsvillkor.

💭 Vilka kunskaper om stöd till barn och unga med föräldrar som har psykisk ohälsa eller missbruk anser du att en undersköterska behöver ha i sitt arbete?