Strategier för överlevnad och konsekvenser i vuxenlivet

När barn växer upp i familjer där missbruk, psykisk ohälsa eller våld präglar vardagen, tvingas de ofta utveckla strategier för att klara sig. Det handlar inte om medvetna val, utan om sätt att skydda sig från smärta, oro och känslomässig otrygghet. Dessa strategier kan vara nödvändiga för överlevnad under uppväxten – men i vuxenlivet riskerar de att bli hinder för psykisk hälsa och sunda relationer.

Barnet lär sig tidigt att världen inte är förutsägbar. När den vuxne brister i ansvar uppstår en obalans där barnet försöker fylla tomrummet. Det kan ta sig uttryck i olika personlighetsdrag:

• Duktighet: Barnet upptäcker att det får uppskattning genom att prestera och ta ansvar. Som vuxen blir denna person ofta pålitlig och självgående, men har svårt att vila, sätta gränser eller känna sitt eget värde utan prestation.

• Kaxighet: Barnet lär sig att negativ uppmärksamhet är bättre än ingen alls. Det leder till ett beteende som väcker reaktioner men skapar distans till andra. I vuxenlivet kan det resultera i konflikter, svårigheter i nära relationer och ett behov av kontroll.

• Gullighet: Barnet får uppskattning genom att vara charmig, foglig och anpassningsbar. I vuxenlivet kan det bli svårt att hävda sig, vilket ofta leder till känslor av underlägsenhet och osäkerhet.

• Högprestation: Barnet försöker överleva genom att bli bäst på allt. I vuxenlivet fortsätter mönstret – arbetsnarkomani, stress och självkritik är vanliga följder.

• Följsamhet: Barnet lär sig att inte säga emot, för att undvika konflikter. Som vuxen kan detta leda till att personen inte vet vad den själv vill, och har svårt att sätta gränser i relationer.

Det som en gång var en styrka – att vara duktig, rolig, lydig eller stark – kan alltså bli en källa till ohälsa senare i livet. Många vuxna som växer upp i dysfunktionella familjer vittnar om svårigheter med tillit, självkänsla och balans mellan att ge och ta emot stöd.

Men dessa mönster kan brytas. Genom att få professionell hjälp, delta i samtalsgrupper eller terapi, kan individen förstå sambanden mellan det som hände då och det som händer nu. Att bearbeta skuld, skam och ansvarstagande är centralt för att bygga upp en mer hållbar identitet.

För personal inom vård och omsorg – särskilt undersköterskor, socialpedagoger och andra som möter människor i utsatta situationer – är förståelsen för dessa överlevnadsstrategier avgörande. Den ger ett mänskligt perspektiv på beteenden som annars kan uppfattas som ”svåra” eller ”oförklarliga”.

💭 Hur kan kunskap om barns överlevnadsstrategier bidra till att bemötandet i vård och omsorg blir mer empatiskt och professionellt?