Artros hos äldre
Artros är en kronisk ledsjukdom som bryter ned ledbrosket och påverkar hela leden, inklusive ben, ledband och muskler. Sjukdomen leder till smärta, stelhet och nedsatt rörlighet och är en av de vanligaste orsakerna till funktionsnedsättning hos äldre. Artros drabbar oftast viktbärande leder som knän, höfter och rygg, men kan även förekomma i händer och axlar. Orsakerna till artros är komplexa och inkluderar både genetiska och livsstilsrelaterade faktorer. Övervikt, ledskador, långvarig överbelastning och inaktivitet kan påskynda utvecklingen av sjukdomen. Eftersom brosket saknar blodkärl har det en begränsad förmåga att reparera sig själv, vilket gör att artros är en progressiv sjukdom.
Symtomen på artros utvecklas gradvis och kan variera i intensitet. Tidiga tecken inkluderar stelhet och smärta vid rörelse, särskilt efter vila, samt svårigheter att gå uppför trappor eller resa sig från en stol. Med tiden kan smärtan bli mer ihållande, även i vila. I vissa fall uppstår svullnad och värmeökning i leden, och rörligheten kan bli kraftigt begränsad. Stelhet på morgonen är vanligt, men brukar förbättras efter en stunds rörelse. Hos äldre kan artros leda till försämrad balans och ökad fallrisk, särskilt om höft- eller knälederna är drabbade. Undersköterskan kan hjälpa till genom att observera förändringar i patientens rörelseförmåga och rapportera om smärtan påverkar vardagliga aktiviteter som att klä sig, förflytta sig eller äta.
Behandlingen av artros fokuserar på att lindra smärta, förbättra rörligheten och bibehålla funktion i vardagen. Fysisk aktivitet och träning är den viktigaste behandlingen, eftersom regelbunden rörelse hjälper till att stärka musklerna runt leden och minska smärtan. Undersköterskan kan uppmuntra patienten att delta i anpassad träning, såsom promenader, cykling eller vattengymnastik. Vid behov kan hjälpmedel som käpp, rollator eller skoinlägg underlätta rörligheten och minska belastningen på lederna. Värmebehandling, exempelvis varma omslag eller värmedynor, kan lindra smärta och stelhet. Det är också viktigt att uppmuntra patienten till att bibehålla en hälsosam vikt, eftersom övervikt ökar belastningen på lederna. I svårare fall kan kirurgi, såsom ledprotesoperation, bli aktuellt, särskilt vid höft- och knäartros.
Läkemedelsbehandling vid artros
Läkemedel används för att lindra smärta och förbättra rörligheten vid artros:
- Paracetamol – Förstahandsval vid mild till måttlig smärta.
- NSAID (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) – T.ex. ibuprofen eller naproxen, används vid svårare smärta men bör undvikas vid känslig mage eller hjärt-kärlsjukdom.
- COX-2-hämmare – Ett alternativ till traditionella NSAID för personer med magbesvär (t.ex. celecoxib).
- Lokala smärtlindrande läkemedel – T.ex. antiinflammatoriska geler eller plåster direkt på den drabbade leden.
- Opioider – Ges endast vid svår smärta och används med försiktighet på grund av risk för biverkningar och beroende.
- Kortisoninjektioner – Kan ges direkt i leden vid svår inflammation och smärta.
Undersköterskan kan stödja patienten genom att hjälpa till med medicinhantering, uppmärksamma eventuella biverkningar och ge råd om icke-farmakologisk smärtlindring, såsom träning och värmebehandling.
Artros är en långvarig sjukdom som kan påverka livskvaliteten, men med rätt behandling och stöd kan många äldre bibehålla en aktiv och självständig vardag. Undersköterskan har en viktig roll i att motivera till rörelse, anpassa omvårdnaden och skapa en trygg miljö där patienten känner sig delaktig i sin egen vård.
