Inkontinens hos äldre
Inkontinens, eller ofrivilligt läckage av urin eller avföring, är ett vanligt problem hos äldre och kan påverka både fysiskt och psykiskt välmående. Det kan leda till social isolering, hudproblem, urinvägsinfektioner och ökad fallrisk. Trots att inkontinens är vanligt är det inte en naturlig del av åldrandet – många orsaker kan behandlas eller lindras med rätt insatser.
Olika typer av urininkontinens
- Ansträngningsinkontinens – Urinläckage vid hosta, nysning, skratt eller fysisk aktivitet. Orsakas av svag bäckenbotten, vanligt hos kvinnor efter menopaus.
- Trängningsinkontinens – Plötsliga och kraftiga trängningar som gör det svårt att hinna till toaletten. Vanligt vid överaktiv blåsa, neurologiska sjukdomar eller urinvägsinfektion.
- Överflödesinkontinens – Blåsan töms inte helt, vilket leder till droppvis urinläckage. Vanligt vid förstorad prostata eller neurologiska sjukdomar.
- Funktionell inkontinens – Personen har fysiska eller kognitiva svårigheter att ta sig till toaletten i tid, t.ex. vid demens eller rörelsehinder.
Andra faktorer som påverkar urininkontinens
- Läkemedelsutlöst inkontinens – Vissa läkemedel, såsom vätskedrivande och blodtryckssänkande, kan öka urinproduktionen och orsaka läckage.
- Rumslig inkontinens – Personer med kognitiv svikt kan ha svårt att hitta toaletten eller tolka kroppens signaler.
- Neurogen inkontinens – Sjukdomar som Parkinson, multipel skleros och stroke kan störa nervsignalerna till urinblåsan, vilket kan leda till både trängningar och svårigheter att tömma blåsan helt.
Avföringsinkontinens
Avföringsinkontinens, eller ofrivilligt läckage av avföring, kan bero på flera faktorer, såsom svag bäckenbottenmuskulatur, förstoppning, nervskador eller sjukdomar som stroke, diabetes och demens. Förstoppning kan leda till överfyllnadsinkontinens, där hård avföring blockerar tarmen och lös avföring sipprar ut. Detta tillstånd kan vara både fysiskt och psykiskt påfrestande för den drabbade.
Behandling av inkontinens
Behandlingen anpassas efter orsaken och kan inkludera icke-farmakologiska och farmakologiska åtgärder:
- Blåsträning och bäckenbottenträning – Hjälper vid både urin- och avföringsinkontinens.
- Fiberrik kost och tillräckligt vätskeintag – Förbättrar tarmfunktionen och minskar både förstoppning och diarré.
- Toaletträning – Regelbundna toalettbesök kan minska risken för läckage.
- Hjälpmedel – Inkontinensskydd, absorberande underkläder och anpassad toalettutrustning kan förbättra vardagen.
Vid behov kan läkemedel användas, exempelvis bulkmedel och tarmreglerande laxermedel för att stabilisera tarmfunktionen eller antikolinergika vid överaktiv blåsa. Vid svårare fall kan kirurgiska ingrepp övervägas.
Undersköterskans roll i omvårdnaden
Undersköterskan kan bidra genom att uppmuntra regelbundna toalettbesök, observera urin- och avföringsmönster, hjälpa till med god hygien och förebygga hudirritation. Vid kognitiv svikt kan tydliga rutiner, påminnelser och en anpassad miljö göra stor skillnad. Ett respektfullt bemötande och individanpassad omvårdnad är avgörande för att patienten ska känna sig trygg och ha en så god livskvalitet som möjligt.
