Stroke hos äldre

Stroke hos äldre

Stroke är en allvarlig sjukdom som uppstår när blodflödet till en del av hjärnan blockeras eller när ett blodkärl i hjärnan brister. Detta leder till syrebrist i hjärnvävnaden, vilket kan orsaka bestående skador. Stroke delas in i hjärninfarkt, som orsakas av en blodpropp (ischemisk stroke), och hjärnblödning, där ett blodkärl brister och orsakar blödning i hjärnan. Hjärninfarkt är den vanligaste typen och står för cirka 85 % av alla stroke. Riskfaktorer för stroke inkluderar högt blodtryck, förmaksflimmer, diabetes, rökning och höga blodfetter. Eftersom stroke ofta leder till funktionsnedsättningar, såsom förlamning eller nedsatt talförmåga, har sjukdomen stor påverkan på patientens livskvalitet och behov av vård.

Symtomen på stroke kommer ofta plötsligt och beror på vilken del av hjärnan som påverkas. Vanliga tecken inkluderar förlamning eller svaghet i ena kroppshalvan, svårigheter att tala eller förstå tal, hängande mungipa och synstörningar. Yrsel, balansproblem och svårigheter att gå kan också förekomma. Vid hjärnblödning kan symtomen vara mer dramatiska med plötslig, kraftig huvudvärk, illamående och medvetandepåverkan. Eftersom stroke är ett akut tillstånd där snabb vård kan minska skadorna är det viktigt att känna igen varningssignalerna och agera direkt. En enkel metod för att identifiera stroke är AKUT-testet:

• A – Ansikte: Be personen le. Om ena mungipan hänger kan det vara stroke.
• K – Kropp: Be personen lyfta båda armarna. Om en arm inte kan hållas uppe är det ett varningstecken.
• U – Uttal: Be personen upprepa en enkel mening. Om talet är sluddrigt eller osammanhängande kan det tyda på stroke.
• T – Tid: Varje minut räknas – ring 112 omedelbart vid misstänkt stroke.

TIA – en varningssignal för stroke

TIA (transitorisk ischemisk attack) kallas ibland för en "mini-stroke" eftersom symtomen liknar en stroke men går över inom 24 timmar. En TIA orsakas av en tillfällig blodpropp i hjärnan som snabbt löses upp av kroppen själv, vilket gör att blodflödet återställs innan det orsakar permanenta hjärnskador. Trots att symtomen försvinner bör en TIA tas på största allvar, eftersom det är en stark varningssignal för en kommande stroke. Upp till en tredjedel av dem som får en TIA drabbas av en stroke senare, ofta inom de närmaste dagarna eller veckorna.

Symtomen vid en TIA är desamma som vid en stroke men varar oftast bara i några minuter till timmar. Det kan innebära plötslig svaghet i en arm eller ett ben, svårigheter att tala, hängande mungipa eller synrubbningar. Eftersom det kan vara svårt att skilja en TIA från en stroke i det akuta skedet, ska TIA alltid behandlas som en medicinsk nödsituation, och personen ska snabbt få en medicinsk bedömning. Undersköterskan har en viktig roll i att känna igen symtomen och säkerställa att patienten får snabb vård.

Behandlingen av TIA syftar till att förebygga en framtida stroke. Detta innefattar ofta livsstilsförändringar, blodtryckssänkande läkemedel, blodförtunnande mediciner och i vissa fall kirurgi för att ta bort förträngningar i halspulsådern (karotisendarterektomi). Regelbunden uppföljning och noggrann omvårdnad är avgörande för att minska risken för en allvarligare hjärnincident.

Behandlingen av stroke beror på om den orsakas av en blodpropp eller en blödning. Vid hjärninfarkt kan trombolys, en behandling där blodproppen löses upp med läkemedel, ges om patienten kommer till sjukhus inom några timmar från symtomdebuten. Vid större proppar kan trombektomi, där proppen mekaniskt avlägsnas, vara aktuellt. Vid hjärnblödning fokuseras behandlingen på att sänka blodtrycket och minska svullnaden i hjärnan. Efter en stroke är rehabilitering en central del av vården för att återfå funktioner och anpassa vardagen efter eventuella kvarstående skador. Undersköterskan har en viktig roll i att stödja patienten genom att uppmuntra till mobilisering, hjälpa till med personlig vård och vara lyhörd för patientens behov och begränsningar. Många strokepatienter behöver hjälp med kommunikation, matintag och förflyttning, och det är viktigt att anpassa vården efter individuella förutsättningar.

Läkemedelsbehandling vid stroke

För att förebygga nya stroke och minska risken för komplikationer används ofta läkemedel:

• Blodförtunnande läkemedel – Minskar risken för nya blodproppar:

  • Trombocythämmande läkemedel (t.ex. acetylsalicylsyra, klopidogrel) vid ischemisk stroke.
  • Antikoagulantia (t.ex. NOAK eller warfarin) vid förmaksflimmer.

• Blodtryckssänkande läkemedel – Används för att minska risken för både hjärninfarkt och hjärnblödning.

• Blodfettssänkande läkemedel – Statiner (t.ex. atorvastatin) används för att sänka kolesterol och minska risken för åderförfettning.

• Diabetesbehandling – Viktigt att kontrollera blodsockernivåerna eftersom diabetes ökar risken för stroke.

Undersköterskan kan bidra genom att stödja patienten i medicineringen, observera eventuella biverkningar och rapportera förändringar i hälsotillståndet. Om en patient plötsligt blir tröttare, får svårigheter att röra sig eller uppvisar andra tecken på försämring, är det viktigt att snabbt informera sjuksköterska eller läkare.

Stroke är en sjukdom som kräver snabb behandling och långsiktig rehabilitering. Genom att arbeta förebyggande, ge stöd och skapa en trygg vårdmiljö kan undersköterskan bidra till patientens återhämtning och välmående.