Äldre multisjuka

Äldre multisjuka

Äldre multisjuka utgör en stor och växande grupp inom vården. Med ökad ålder ökar risken för att drabbas av flera kroniska sjukdomar samtidigt, vilket ofta leder till en komplex läkemedelsbehandling. Studier visar att över 75 % av personer över 80 år har minst två kroniska sjukdomar, och att många av dem använder ett stort antal läkemedel dagligen. Denna situation kräver en noggrann och individuell vårdplanering för att säkerställa att behandlingen är både effektiv och säker.

Att vara multisjuk innebär ofta en successiv försämring av funktionsförmågan, vilket påverkar individens självständighet och livskvalitet. Fysiska nedsättningar, såsom muskelsvaghet och nedsatt balans, kan leda till ökad fallrisk och behov av hjälpmedel för att klara vardagen. Samtidigt kan kognitiva funktionsnedsättningar, som minnesproblem eller svårigheter att tolka information, göra det svårt att hantera läkemedel eller följa medicinska råd.

Multisjuklighet innebär också en högre risk för komplikationer vid akuta sjukdomstillstånd. Personer med flera kroniska sjukdomar kan ha nedsatt motståndskraft mot infektioner, försämrad sårläkning och svårigheter att återhämta sig efter operationer eller sjukhusvistelser. Undersköterskan har en viktig roll i att observera förändringar i patientens tillstånd och anpassa stödet efter individens behov.

Genom att arbeta med ett funktionsbevarande förhållningssätt och anpassa vården efter individens resurser kan personalen bidra till att den äldre bibehåller sin självständighet så länge som möjligt. Regelbundna funktionsbedömningar kan identifiera behov av rehabilitering, hjälpmedel eller stödinsatser för att förbättra livskvaliteten och minska risken för vårdskador.

Läkemedelsanvändning och ackumulering hos äldre

En av de största utmaningarna vid läkemedelsbehandling av äldre multisjuka är risken för ackumulering, det vill säga att läkemedel ansamlas i kroppen och orsakar förhöjda koncentrationer över tid. Äldre har en långsammare ämnesomsättning och nedsatt njur- och leverfunktion, vilket gör att vissa läkemedel bryts ner långsammare än hos yngre personer. Detta kan leda till ökade biverkningar och oväntade reaktioner även vid normala doser.

Vanliga läkemedel som kan ackumuleras hos äldre inkluderar:

• Sömntabletter och lugnande medel (bensodiazepiner) – kan orsaka förvirring, fallolyckor och ökad trötthet.
• Smärtstillande läkemedel, särskilt opioider – kan ge förstoppning, yrsel och andningsdepression vid för höga doser.
• Blodtryckssänkande läkemedel – risk för blodtrycksfall och svimning, särskilt vid snabbt uppresande.

För att undvika ackumulering behöver man vara uppmärksam på vårdtagarens allmänna tillstånd, rapportera eventuella förändringar och säkerställa att läkemedelsgenomgångar genomförs regelbundet.

Läkemedelsgenomgång och effektutvärdering

För att minska risken för biverkningar och säkerställa att behandlingen är optimal genomförs regelbundet läkemedelsgenomgångar. Detta innebär att läkare och sjuksköterskor tillsammans med farmaceuter går igenom alla läkemedel en vårdtagare tar, för att bedöma deras effekt, behov och eventuella risker.

Vid en läkemedelsgenomgång kan man upptäcka att:

• Vissa läkemedel inte längre behövs.
• Doser behöver justeras för att minska risken för biverkningar.
• Kombinationer av läkemedel kan ge farliga interaktioner.

Undersköterskan har en viktig roll i detta arbete genom att observera vårdtagarens reaktioner på medicineringen och rapportera förändringar i mående, såsom ökad trötthet, förändrat beteende eller tecken på smärta.

Biverkningar och missbruk

Äldre är särskilt känsliga för läkemedelsbiverkningar. Förutom yrsel, förvirring och fallolyckor kan biverkningar yttra sig som klåda, muntorrhet, illamående, svullnad och aptitlöshet. Eftersom vissa läkemedel kan ge beroende, särskilt sömnmedel och smärtstillande preparat, är det viktigt att dessa används med försiktighet. Det förekommer att vårdtagare som fått starka läkemedel under lång tid utvecklar en tolerans, vilket kan leda till att dosen behöver ökas för att ge samma effekt. I sådana fall behöver sjukvårdspersonalen vara extra uppmärksam och i vissa fall överväga nedtrappning.

Läkemedelsansvar och delegering

Inom äldreomsorgen är läkemedelshantering en central uppgift som kräver noggrannhet och ansvarstagande. Undersköterskor har vanligtvis inte ansvar för att administrera läkemedel, men kan få delegering från sjuksköterska att exempelvis ge ögondroppar, salvor eller vissa tabletter. Delegering innebär ett stort ansvar och kräver att undersköterskan har god kunskap om läkemedlen, deras verkan och eventuella biverkningar.

Man ska alltid följa gällande rutiner och dokumentation vid läkemedelshantering. Exempel på viktiga aspekter är att:

• Kontrollera att rätt läkemedel ges vid rätt tidpunkt.
• Observera vårdtagarens reaktion efter medicinering.
• Dokumentera eventuella avvikelser eller biverkningar.

Vid osäkerhet ska alltid en sjuksköterska kontaktas.

Samverkan och uppföljning

Att vårda äldre multisjuka kräver teamarbete och samverkan mellan olika yrkesgrupper. Undersköterskor har en viktig roll i att ge individuellt anpassad vård, förebygga läkemedelsrelaterade problem och rapportera förändringar i vårdtagarens hälsa. Genom att arbeta förebyggande och följa upp effekten av läkemedelsbehandlingen kan man minska risken för onödiga biverkningar och öka livskvaliteten för äldre.