Medicinsk och kognitiv utredning vid misstänkt demens

Inledning

Demenssjukdomar utvecklas gradvis och de första symtomen kan vara svåra att skilja från normalt åldrande. Tidig upptäckt och utredning är avgörande för att kunna ge rätt vård och stöd i tid. Utredningen syftar till att fastställa om kognitiv svikt beror på en demenssjukdom, vilken typ av demens det rör sig om samt vilka insatser som kan vara aktuella. Genom att undersöka minnesfunktioner, intellektuella och motoriska förmågor kan vårdteamet få en tydligare bild av patientens tillstånd och planera lämpliga vårdinsatser.

Basal utredning på primärvårdsnivå

Vid misstanke om demens är det oftast inom primärvården som den första utredningen sker. Den basala utredningen innefattar en genomgång av patientens sjukdomshistoria, en bedömning av kognitiva funktioner samt en fysisk och neurologisk undersökning. Anhöriga spelar en viktig roll i denna fas eftersom de ofta är de första som märker förändringar i personens beteende och minne.

I den basala utredningen används ofta standardiserade kognitiva tester, såsom MMT (Mini Mental Test) och MoCA (Montreal Cognitive Assessment), för att bedöma minnesförmåga och andra kognitiva funktioner. Blodprover tas också för att utesluta andra orsaker till kognitiv svikt, såsom vitaminbrist, infektion eller sköldkörtelrubbningar. En viktig del av utredningen är även att bedöma personens allmänna hälsotillstånd och funktionsförmåga i vardagen (ADL).

Om utredningen visar tecken på kognitiv svikt men det finns osäkerhet kring orsaken, remitteras patienten vidare till en specialistmottagning för en mer omfattande bedömning.

Utvidgad utredning på specialistnivå

När den basala utredningen inte ger tillräckliga svar, eller om symtomen är svårtolkade, kan patienten genomgå en utvidgad utredning hos specialistläkare inom geriatrik, neurologi eller psykiatri. Denna utredning omfattar:

• Neuropsykologisk testning: En mer detaljerad analys av minne, språk, exekutiva funktioner och problemlösningsförmåga.
• Bilddiagnostik: Datortomografi (DT) används ofta som förstahandsval för att identifiera tecken på hjärnatrofi, kärlförändringar eller andra strukturella förändringar. Magnetresonanstomografi (MR) ger en mer detaljerad bild av hjärnans mjukvävnader och kan vara särskilt användbar vid misstanke om neurodegenerativa sjukdomar. PET-undersökning (positronemissionstomografi) kan i vissa fall ge ytterligare information om hjärnans funktion och ämnesomsättning.
• Lumbalpunktion: Vid misstanke om Alzheimers sjukdom kan analys av ryggmärgsvätska påvisa förändringar i beta-amyloid- och tau-protein, vilket stärker diagnosen.
• Bedömning av motoriska funktioner: Vissa demenssjukdomar, såsom Lewykroppsdemens och Parkinsons sjukdom med demens, har tydliga motoriska symtom som kan skilja dem från andra former av demens. En neurologisk undersökning kan därför vara avgörande.

Undersköterskans roll i den medicinska och kognitiva utredningen

Som en del av vårdteamet spelar undersköterskan en viktig roll under hela utredningsprocessen. Genom att observera och rapportera förändringar i patientens beteende och funktionsförmåga kan undersköterskan bidra med värdefull information till läkare och sjuksköterskor. Under kognitiva tester och fysiska undersökningar kan undersköterskan vara ett stöd för patienten, skapa trygghet och minska eventuell oro.

Eftersom personer med demenssjukdom ofta har svårt att uttrycka sina behov blir undersköterskans närhet i det dagliga arbetet avgörande för att upptäcka tidiga tecken på försämring. Att dokumentera förändringar och samverka med andra yrkesgrupper är centralt för att säkerställa att patienten får rätt diagnos och anpassad vård i tid.