Ångest hos äldre

Inledning

Ångest är en av de vanligaste psykiatriska diagnoserna hos äldre och kan påverka både livskvalitet och självständighet. Studier visar att cirka 10–20 % av personer över 65 år lider av ångestsyndrom, och andelen är högre hos personer med samsjuklighet såsom hjärt-kärlsjukdomar eller demens (Socialstyrelsen, 2021). Trots detta är ångest hos äldre ofta underdiagnostiserad, eftersom symtomen kan misstas för fysiska besvär eller åldersrelaterade förändringar.

Äldre kan utveckla ångest av många orsaker, såsom förlust av anhöriga, försämrad hälsa, ensamhet och ökat beroende av andra. Tidigare erfarenheter av ångestsjukdomar kan också påverka risken att utveckla symtom på äldre dagar. Eftersom ångest kan bidra till nedsatt aptit, sömnproblem och social isolering är det viktigt att symtomen uppmärksammas och behandlas i tid.

Symtom på ångest hos äldre

Ångest kan ta sig uttryck på olika sätt och symtomen kan vara både psykiska och kroppsliga:

• Psykologiska symtom:

  • Överdriven oro och rädsla, ofta utan tydlig orsak.
  • Svårigheter att hantera osäkerhet och förändringar i vardagen.
  • Ökad irritabilitet och rastlöshet.

• Kognitiva symtom:

  • Koncentrationssvårigheter och nedsatt minne.
  • Rädsla för sjukdom, död eller ensamhet.

• Fysiska symtom:

  • Hjärtklappning, andningssvårigheter och yrsel.
  • Muskelspänningar och skakningar.
  • Magbesvär och illamående.

Symtomen kan vara episodiska eller kroniska och kan förvärras vid stress eller andra förändringar i den äldre personens livssituation.

Behandling av ångest hos äldre

Behandlingen av ångest hos äldre anpassas efter individens fysiska och psykiska hälsotillstånd. En kombination av psykologiska, sociala och medicinska insatser används för att lindra symtomen.

• Psykologisk behandling:

  • Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat god effekt vid ångestsyndrom och kan hjälpa individen att hantera oro och negativa tankemönster.
  • Stödjande samtal med kurator eller psykolog kan ge emotionellt stöd och verktyg för att hantera ångest i vardagen.
  • Avslappningsövningar och mindfulness kan minska stress och muskelspänningar.

• Sociala insatser:

  • Struktur och rutiner i vardagen kan skapa trygghet och minska oro.
  • Socialt stöd från anhöriga, vänner eller personal kan motverka känslor av ensamhet.
  • Fysisk aktivitet kan ha en lugnande effekt och minska ångestnivåer genom att frigöra endorfiner.

Läkemedelsbehandling vid ångest hos äldre

Vid svårare ångest kan läkemedelsbehandling bli aktuell, men eftersom äldre är känsligare för biverkningar krävs försiktighet vid insättning av medicin.

• SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare) är förstahandsval vid behandling av ångest hos äldre. Exempel på läkemedel är sertralin, citalopram och escitalopram. De tolereras generellt väl men kan orsaka illamående, trötthet och initialt ökad oro.
• SNRI (serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare) såsom venlafaxin och duloxetin används vid otillräcklig effekt av SSRI eller vid samtidig smärtproblematik.
• Bensodiazepiner (t.ex. oxazepam och alprazolam) används endast i undantagsfall på grund av risken för beroende, kognitiv påverkan och fallolyckor.

Läkemedelsbehandlingen bör startas i låg dos och följas upp regelbundet för att utvärdera effekten och minimera biverkningar.

Undersköterskans roll vid ångest hos äldre

Undersköterskan har en viktig funktion i att uppmärksamma och lindra ångest hos äldre genom att:

• Observera och rapportera symtom såsom ökad oro, rastlöshet eller kroppsliga besvär utan medicinsk förklaring.
• Skapa en trygg miljö med lugn och förutsägbarhet i vardagen.
• Använda lugnande bemötande och validerande kommunikation för att minska oro.
• Uppmuntra socialt deltagande och aktiviteter som kan ha en ångestdämpande effekt.

Genom att vara lyhörd och skapa trygghet kan undersköterskan bidra till att minska ångestsymtom och förbättra livskvaliteten för den äldre.