Depression hos äldre

Inledning

Depression är en av de vanligaste psykiska sjukdomarna hos äldre och drabbar uppskattningsvis 10–15 % av personer över 65 år, medan lindrigare depressiva symtom förekommer hos upp till 30 % i samma åldersgrupp (Socialstyrelsen, 2021). Trots att depression är vanligt, förblir den ofta odiagnostiserad och underbehandlad, eftersom symtomen kan misstolkas som en naturlig del av åldrandet eller förväxlas med fysiska sjukdomar.

Till skillnad från yngre personer upplever äldre sällan klassiska symtom på depression såsom djup nedstämdhet. Istället kan sjukdomen yttra sig genom trötthet, kroppsliga besvär och social tillbakadragenhet. Många söker vård för värk, magbesvär eller sömnproblem, utan att själva vara medvetna om att deras psykiska hälsa kan vara orsaken.

Orsakerna till depression hos äldre är ofta en kombination av biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Förluster av nära anhöriga, ensamhet, långvarig smärta, kroniska sjukdomar och ökad beroendeställning i vardagen kan öka risken. Samtidigt kan vissa läkemedel och näringsbrister påverka hjärnans funktion och bidra till utvecklingen av depressiva symtom.

Symtom på depression hos äldre

Depression kan ta sig uttryck på flera sätt och symtomen varierar från person till person. De kan delas in i psykologiska, kognitiva och kroppsliga symtom:

• Psykologiska symtom:

  • Nedstämdhet, känsla av hopplöshet och likgiltighet.
  • Brist på motivation och intresse för tidigare meningsfulla aktiviteter.
  • Ökad irritation eller ångest.

• Kognitiva symtom:

  • Koncentrationssvårigheter och nedsatt beslutsförmåga.
  • Minnesproblem som kan misstas för demens.

• Kroppsliga symtom:

  • Kronisk trötthet och energibrist.
  • Förändrad aptit och ofrivillig viktnedgång.
  • Sömnproblem, antingen svårigheter att somna eller tidiga uppvaknanden.
  • Värk, magbesvär eller andra fysiska symtom utan tydlig medicinsk orsak.

Vid svår depression kan personen uppleva livsleda och självmordstankar, något som är särskilt allvarligt eftersom självmordsrisken är högre bland äldre än i yngre åldersgrupper.

Behandling av depression hos äldre

Depression hos äldre kan behandlas effektivt, men insatserna behöver anpassas efter individens fysiska hälsa och sociala situation. En kombination av psykologiska, sociala och medicinska åtgärder är ofta mest framgångsrik.

• Psykologisk behandling:

  • Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat sig vara effektiv även för äldre och kan hjälpa personen att hantera negativa tankemönster.
  • Stödjande samtal med sjuksköterska, kurator eller psykolog kan ge emotionellt stöd.
  • Social aktivering, såsom deltagande i gruppaktiviteter eller fysisk träning, kan motverka isolering och förbättra måendet.

• Sociala insatser:

  • Stöd från hemtjänst och anhöriga för att skapa en tryggare vardag.
  • Anpassad boendemiljö som minskar känslan av ensamhet och utanförskap.
  • Aktiviteter som uppmuntrar till dagliga rutiner och meningsfull sysselsättning.

Läkemedelsbehandling vid depression hos äldre

Vid medelsvår till svår depression kan läkemedel behövas som en del av behandlingen. Valet av läkemedel bör ske med försiktighet eftersom äldre ofta är känsligare för biverkningar.

• SSRI-preparat (selektiva serotoninåterupptagshämmare) är förstahandsval vid depression hos äldre. Exempel på vanliga läkemedel är sertralin, citalopram och escitalopram. De har generellt färre biverkningar än äldre typer av antidepressiva.
• SNRI-preparat (serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare) såsom venlafaxin och duloxetin kan användas vid samtidig smärta eller vid otillräcklig effekt av SSRI.
• TCA-preparat (tricykliska antidepressiva) används mer sällan på grund av högre risk för biverkningar såsom yrsel, muntorrhet och blodtrycksfall.

Behandlingen inleds oftast med låg dos och justeras gradvis för att minimera risken för biverkningar såsom illamående, trötthet och ökad fallrisk. Uppföljning är viktig, eftersom antidepressiva läkemedel kan ta flera veckor innan de ger full effekt.

Undersköterskans roll vid depression hos äldre

Undersköterskan har en central roll i att identifiera och rapportera tidiga tecken på depression. Eftersom många äldre inte själva söker hjälp för psykisk ohälsa, kan undersköterskans observationer vara avgörande för att rätt insatser sätts in i tid.

• Observera förändringar i beteende, exempelvis social tillbakadragenhet, minskad aptit eller brist på motivation.
• Skapa en trygg och stödjande miljö där den äldre känner sig sedd och bekräftad.
• Uppmuntra till aktivitet och social samvaro för att bryta isolering.
• Rapportera symtom till sjuksköterska eller läkare så att en vidare bedömning kan göras.

Genom att vara lyhörd för de subtila tecken som kan tyda på depression kan undersköterskan bidra till att förbättra livskvaliteten för äldre och ge dem den vård och det stöd de behöver.