Näringsbehov hos äldre och vid demenssjukdom

Näringsbehov hos äldre och vid demenssjukdom

Näringsbehovet förändras med åldern, och det blir viktigare att säkerställa ett balanserat intag av näringsämnen för att upprätthålla hälsa och livskvalitet. Undernäring är vanligt bland äldre och kan leda till försämrad muskelmassa, nedsatt immunförsvar och ökad risk för fall och sjukdomar. Vid demenssjukdom blir nutrition en ännu större utmaning, eftersom både aptit, ätförmåga och sväljfunktion kan påverkas.

Hur åldrande påverkar näringsupptaget och behovet av energi och protein

Med åldern förändras kroppens behov och förmåga att ta upp näringsämnen. Några vanliga förändringar inkluderar:

• Lägre energibehov – Äldre har ofta en lägre ämnesomsättning och behöver mindre energi, men näringsbehovet är fortfarande högt.
• Ökat proteinbehov – Proteiner är viktiga för att bevara muskelmassa och förebygga sarkopeni (muskelförtvining). Rekommendationen för äldre är 1–1,2 g protein/kg kroppsvikt och dag.
• Försämrad aptit och smakförändringar – Minskad salivproduktion, nedsatt lukt- och smaksinne kan leda till minskat intag av mat.
• Nedsatt tarmfunktion – Förstoppning är vanligt hos äldre och kan bero på lågt fiberintag, minskad fysisk aktivitet eller läkemedelsbiverkningar.
• Vitamin- och mineralbrist – Brist på D-vitamin, B12 och järn är vanligt och kan leda till trötthet, muskelsvaghet och benskörhet.

Vanliga näringsbrister hos äldre och deras konsekvenser

Undernäring kan ha allvarliga konsekvenser för hälsan. Några vanliga brister och dess effekter inkluderar:

• D-vitaminbrist – Ökar risken för benskörhet och frakturer.
• B12-brist – Kan leda till blodbrist och neurologiska symtom som yrsel och domningar.
• Järnbrist – Kan orsaka trötthet och nedsatt immunförsvar.
• Kalciumbrist – Påverkar benhälsan och kan öka risken för osteoporos.
• Otillräckligt vätskeintag – Äldre har nedsatt törstförmåga och riskerar att bli uttorkade, vilket kan orsaka yrsel, förvirring och njurpåverkan.

Kostens betydelse vid demenssjukdom

Demenssjukdom kan påverka ätande och näringsintag på flera sätt:

• Glömska och desorientering – Personen kan glömma att äta eller tro att de redan har ätit.
• Förändrat smaksinne – Många med demens föredrar söt mat och kan ha svårigheter med viss konsistens eller kryddning.
• Svårigheter att använda bestick – Motoriska förändringar kan göra det svårt att skära mat eller hantera bestick, vilket kan minska matintaget.
• Sväljningssvårigheter (dysfagi) – Kan orsaka ökad risk för undernäring och aspiration (att mat eller dryck hamnar i luftvägarna).

För personer med demens kan anpassningar av måltider och måltidsmiljö göra stor skillnad. Det kan handla om att servera mindre, energitäta portioner, använda färgglada tallrikar för att underlätta orientering eller erbjuda mat som kan ätas med händerna för att underlätta ätandet.