Konfusion hos äldre

Konfusion hos äldre

Konfusion, eller akut förvirringstillstånd, är ett vanligt och ofta allvarligt tillstånd hos äldre som innebär en plötslig förändring i medvetandet och kognitiv förmåga. Det kan uppträda som förvirring, desorientering, minnesstörningar, hallucinationer eller förändrat beteende. Konfusion är inte en sjukdom i sig, utan ett symtom på en bakomliggande orsak, såsom infektion, läkemedelsbiverkningar, vätskebrist eller metabol rubbning.

Cirka 30–50 % av äldre som vårdas på sjukhus drabbas av konfusion, och risken är ännu högre hos personer med demens. Detta gör konfusion till en av de vanligaste komplikationerna vid sjukhusvistelser och kan ha allvarliga konsekvenser om den inte identifieras och behandlas i tid.

Symtom och undersköterskans roll

Konfusion kan utvecklas snabbt, ibland inom några timmar eller dagar, och symtomen varierar från mild desorientering till svår oro eller aggressivitet. Vanliga tecken är:

• Plötslig glömska och svårigheter att orientera sig i tid och rum.
• Växlande medvetandegrad – ibland klar, ibland mycket förvirrad.
• Svårigheter att fokusera eller svara på frågor.
• Hallucinationer och vanföreställningar.
• Motorisk oro eller motsatsen – apati och inaktivitet.
• Förändrat sömnmönster, ofta vaken på natten och sömnig dagtid.

Undersköterskan har en viktig roll i att upptäcka tidiga tecken på konfusion, rapportera förändringar i patientens tillstånd och skapa en trygg vårdmiljö.

Orsaker och behandling av konfusion

Konfusion kan orsakas av många faktorer, exempelvis:

• Infektioner (t.ex. urinvägsinfektion, lunginflammation).
• Läkemedelsbiverkningar eller polyfarmaci.
• Vätskebrist och undernäring.
• Syrebrist vid hjärt- eller lungsjukdom.
• Obehandlad smärta eller förstoppning.
• Miljöförändringar – byte av vårdmiljö eller sensorisk överstimulering.

Behandlingen riktas mot den bakomliggande orsaken, och det är viktigt att åtgärda faktorer som kan bidra till förvirringen.

Omvårdnad och förebyggande insatser

Undersköterskan kan bidra genom att:

• Skapa en lugn och trygg miljö, med tydlig dagsstruktur och minimal sensorisk stress.
• Se till att patienten får tillräckligt med vätska och näring.
• Hjälpa till att bibehålla dygnsrytmen, exempelvis genom dagsljus och regelbundna aktiviteter.
• Vara lugn och tydlig i kommunikationen och undvika att rätta vid förvirring.
• Observera läkemedelsbiverkningar och rapportera förändringar i patientens beteende.

Konfusion kan vara skrämmande både för den drabbade och för omgivningen, men med rätt bemötande och behandling kan tillståndet ofta förbättras. Att upptäcka konfusion i tid och agera snabbt är avgörande för att minska risken för långvariga kognitiva problem och komplikationer.