đŹ NĂ€mn nĂ„gra institutioner som har funnits i Sverige för personer med funktionsnedsĂ€ttningar och vilka som bodde dĂ€r
Under 1800- och 1900-talet fanns flera stora institutioner i Sverige som var avsedda för personer med olika typer av funktionsnedsĂ€ttningar. Dessa institutioner var ofta sjĂ€lvförsörjande samhĂ€llen, dĂ€r bĂ„de boende, arbete och omsorg fanns pĂ„ samma plats. MĂ„let var inte delaktighet â utan snarare kontroll, omhĂ€ndertagande och isolering.
Exempel pÄ institutioner:
Vipeholm i Lund öppnade 1935 och tog emot personer med intellektuell funktionsnedsĂ€ttning, ofta i kombination med fysiska eller psykiska tillstĂ„nd. MĂ„nga som bodde dĂ€r ansĂ„gs âsvĂ„rsköttaâ. Institutionen har i efterhand kritiserats hĂ„rt, bland annat för de sĂ„ kallade Vipeholmsstudierna, dĂ€r patienter utsattes för oetiska experiment med stora mĂ€ngder socker för att studera karies.
Eugeniahemmet i Stockholm tog emot barn med fysiska funktionsnedsĂ€ttningar, till exempel efter polio. Barnen kunde bo dĂ€r hela sin uppvĂ€xt, ofta med mycket liten kontakt med omvĂ€rlden. Fokus lĂ„g pĂ„ att trĂ€na barnen att bli ânyttigaâ för samhĂ€llet snarare Ă€n att stĂ€rka deras rĂ€ttigheter.
Fröslundahemmet i Eskilstuna var en vÄrdanstalt för personer med psykiska funktionsnedsÀttningar och social problematik. MÄnga av de som placerades dÀr blev kvar i hela sitt liv, trots att behoven hade kunnat tillgodoses pÄ annat sÀtt.
SĂ€ters sjukhus i Dalarna var ett psykiatriskt sjukhus som ocksĂ„ tog emot personer med neuropsykiatriska tillstĂ„nd eller intellektuell funktionsnedsĂ€ttning. MĂ„nga patienter togs in pĂ„ oklara grunder â inte sĂ€llan pĂ„ grund av beteenden som uppfattades som âavvikandeâ.
De som bodde pÄ dessa institutioner kunde vara barn, ungdomar eller vuxna. Det handlade ofta om personer med intellektuell funktionsnedsÀttning, rörelsehinder, neuropsykiatriska diagnoser eller enbart social avvikelse enligt dÄtidens normer. MÄnga hade aldrig fÄtt en formell diagnos enligt dagens kriterier.
Institutionerna fungerade i praktiken ofta som förvar, inte som miljöer för utveckling, trygghet och sjÀlvbestÀmmande. FörÀndringarna kom först mot slutet av 1900-talet, i takt med att nya synsÀtt kring delaktighet, rÀttigheter och normalisering vÀxte fram. Dessa idéer fick senare stöd i LSS-lagen och i FN:s konvention om rÀttigheter för personer med funktionsnedsÀttning.
đ ReflektionsfrĂ„ga
Vad tÀnker du kring att personer placerades pÄ institution enbart för att de inte passade in i samhÀllets normer?
Recommended Comments
There are no comments to display.
Join the conversation
You are posting as a guest. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.