📄 Kommunikation och empati som grund i bemötandet

Kommunikation är en central del i mötet mellan personal och brukare. Det handlar inte bara om att förmedla information, utan också om att skapa förståelse, bygga förtroende och visa respekt. God kommunikation innebär att vara lyhörd, anpassa sitt språk efter situationen och att aktivt lyssna på vad brukaren vill uttrycka – både i ord och genom kroppsspråk.

Empati är nära sammanlänkat med kommunikationen. Att möta en människa med empati innebär att försöka förstå och sätta sig in i den andres känslor och perspektiv. Det handlar inte om att ta över eller ”känna samma sak”, utan om att visa att man förstår och bryr sig. När empati kombineras med tydlig och respektfull kommunikation skapas förutsättningar för en relation där brukaren känner sig sedd och bekräftad.

I praktiken kan detta innebära att ta sig tid att verkligen lyssna, att ställa öppna frågor, att upprepa det som sagts för att säkerställa förståelse och att bekräfta brukarens känslor. Små handlingar som ögonkontakt, kroppshållning och ett lugnt tonfall kan ha stor betydelse för upplevelsen av bemötandet.

För personer som har svårt att uttrycka sig – till exempel på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller språksvårigheter – blir kommunikationen en ännu större utmaning. Här krävs tålamod, kreativitet och ibland alternativa kommunikationssätt, som bilder, symboler eller tekniska hjälpmedel. Det etiska förhållningssättet innebär då att personalen gör sitt yttersta för att förstå brukarens behov och önskemål.

Kommunikation och empati är därmed inte bara tekniker eller färdigheter, utan uttryck för en människosyn där varje individ ses som viktig och värdefull. Ett sådant bemötande stärker tryggheten och gör att vård och omsorg kan bli både mer personcentrerad och mer meningsfull.

💭 Reflektionsfråga
Hur kan man som personal visa empati även i stressiga situationer där tiden är begränsad?