📄 Motivation och drivkrafter

Motivation är den inre eller yttre kraft som får en människa att handla, fortsätta eller förändra sitt beteende. Inom social omsorg är motivation central eftersom den påverkar brukarens vilja och förmåga att delta i insatser, upprätthålla rutiner och utveckla nya vanor.

Det finns två huvudtyper av motivation: inre och yttre. Inre motivation är kopplad till personliga värderingar, intressen och känslan av att något är meningsfullt. Yttre motivation handlar mer om belöning, påtryckningar eller att undvika negativa konsekvenser. En brukare kan till exempel vara inre motiverad att gå på promenader eftersom det ger glädje och energi, medan en annan kan känna yttre motivation genom att vilja följa vårdpersonalens råd för att undvika försämrad hälsa.

Motivation är nära sammanlänkad med behov och känslor. Om grundläggande behov inte är tillgodosedda kan det vara svårt för individen att hitta energi och drivkraft för förändring. Samtidigt kan motivationen stärkas om personen känner sig respekterad, delaktig och sedd som en hel människa.

I arbetet med motivation används ibland modeller och teorier, som Maslows behovstrappa eller Reiss 16 basbehov, som hjälper till att förstå varför olika individer prioriterar olika saker. Till exempel kan en brukare ha ett starkt behov av trygghet och rutiner, medan en annan värdesätter självständighet och frihet mer.

För omsorgspersonal handlar det om att hitta rätt balans: att stödja brukarens inre motivation genom att uppmuntra och lyfta fram det som känns meningsfullt för individen, och samtidigt använda yttre motivationsfaktorer på ett respektfullt sätt för att underlätta positiva förändringar.

💭 Reflektionsfråga
Hur kan du som personal bidra till att stärka en brukares inre motivation, istället för att enbart förlita dig på yttre drivkrafter?