📄 Primära och sekundära behov

Människans behov kan delas in i två huvudkategorier: primära och sekundära. De primära behoven är grundläggande för överlevnad, till exempel syre, mat, vätska, sömn, skydd mot kyla och värme samt fysisk trygghet. Om dessa inte tillgodoses hotas livet direkt. Inom social omsorg är det därför ofta dessa behov som måste säkras först – ingen människa kan fokusera på högre mål om de mest grundläggande villkoren inte är uppfyllda.

De sekundära behoven handlar om livskvalitet, utveckling och välbefinnande. Hit hör sociala relationer, känsla av tillhörighet, meningsfull sysselsättning, uppskattning, självbestämmande och möjlighet att påverka sitt liv. Dessa behov kan variera mycket mellan olika personer och påverkas av kultur, ålder, erfarenheter och livssituation.

Ett exempel kan vara en äldre person i hemtjänst. Den primära hjälpen kan vara att få hjälp med matlagning och medicinering, medan de sekundära behoven kan handla om att känna gemenskap, bli sedd och få möjlighet att delta i aktiviteter. Om bara de fysiska behoven möts kan brukaren fortfarande uppleva ensamhet, nedstämdhet eller brist på mening.

Det är också viktigt att förstå att primära och sekundära behov inte är skilda från varandra, utan samspelar. En person som saknar social gemenskap kan till exempel förlora aptiten, vilket i sin tur leder till brist på energi och försämrad hälsa. På samma sätt kan ohälsa påverka individens förmåga att tillgodose sina sekundära behov.

För omsorgspersonal innebär detta att man måste ha ett brett perspektiv: att inte enbart se till de mest uppenbara, praktiska insatserna utan också uppmärksamma brukarens känslomässiga, sociala och existentiella behov.

💭 Reflektionsfråga
Vilka risker finns om omsorgen enbart fokuserar på brukarens primära behov och inte uppmärksammar de sekundära?