📄 Etiska principer inom vård och omsorg

Förutom de grundläggande begreppen finns det särskilda principer som ofta används för att vägleda etiska beslut inom vård och omsorg. Dessa principer fungerar som kompasser när personalen ställs inför situationer där olika värden kan stå i konflikt med varandra.

En central princip är självbestämmandeprincipen (autonomiprincipen). Den innebär att varje människa har rätt att bestämma över sitt eget liv och sina egna val, så långt det är möjligt. I praktiken betyder det att personalen ska respektera brukarens önskemål och delaktighet, även när det kan vara mer tidskrävande eller komplicerat.

Godhetsprincipen innebär att personalen alltid ska sträva efter att göra gott för brukaren och främja hälsa, välbefinnande och trygghet. Den kompletteras av icke-skadaprincipen, som betyder att man ska undvika att orsaka skada eller lidande – både fysiskt och psykiskt.

En fjärde princip är rättviseprincipen, som handlar om att alla människor ska behandlas rättvist och ha samma tillgång till vård och omsorg, oavsett bakgrund eller livssituation. Det kan innebära att resurser ibland fördelas olika för att uppnå faktisk jämlikhet, till exempel att ge mer stöd till dem som har störst behov.

Dessa principer står inte alltid i perfekt balans. Det kan uppstå situationer där brukarens självbestämmande krockar med personalens ansvar att förhindra skada, eller där resurser inte räcker till alla. I sådana fall blir principerna ett verktyg för reflektion, så att beslut kan fattas på ett medvetet och etiskt underbyggt sätt.

💭 Reflektionsfråga
När kan det uppstå en konflikt mellan brukarens självbestämmande och personalens ansvar att undvika skada? Hur kan man hantera det etiskt?