📄 Resonemangsmodeller för etiska dilemman

När personal i vård och omsorg ställs inför etiska dilemman – situationer där olika värden och principer krockar – kan resonemangsmodeller fungera som verktyg för att analysera alternativen. Modellerna hjälper till att reflektera över varför ett beslut fattas och vilka konsekvenser det kan få, snarare än att ge färdiga svar.

En vanlig modell är konsekvensetiken, som utgår från att handlingens värde bedöms efter resultatet. Det som leder till störst nytta eller minst skada för flest människor betraktas som det mest etiska valet. Inom vården kan det till exempel innebära att prioritera resurser så att så många som möjligt får hjälp.

Pliktetiken betonar istället regler, lagar och principer. Här är det inte resultatet som avgör, utan om handlingen i sig är rätt eller fel. Ett exempel kan vara att alltid respektera brukarens integritet och självbestämmande, även om det ibland leder till praktiska svårigheter.

Dygdetiken fokuserar på människans karaktär och egenskaper. Den utgår från att etiskt handlande formas av dygder som empati, mod, rättvisa och omtanke. Inom vården innebär det att personalens förhållningssätt är lika viktigt som själva handlingarna.

En fjärde modell är närhetsetiken, som bygger på tanken att ansvar växer fram i det direkta mötet med den andre. Den betonar relationen, omsorgen och den empatiska närvaron i stunden.

I praktiken används ofta flera modeller samtidigt. Genom att väga samman konsekvenser, principer, dygder och relationer kan personalen få en bredare förståelse för situationen och fatta beslut som känns förankrade i både yrkesrollen och de mänskliga värdena.

💭 Reflektionsfråga
Vilken resonemangsmodell tycker du verkar mest användbar i arbetet med etiska dilemman inom vård och omsorg, och varför?