📄 Levnadsberättelse

En levnadsberättelse är ett dokument som beskriver en persons livshistoria, vanor, intressen och värderingar. Till skillnad från den sociala journalen, som fokuserar på insatser och beslut, handlar levnadsberättelsen om att ge en djupare förståelse för människan bakom ärendet.

Levnadsberättelsen används ofta inom äldreomsorgen, LSS och andra verksamheter där långsiktiga insatser ges. Den kan innehålla uppgifter om uppväxt, viktiga relationer, arbete, fritidsintressen, traditioner och personliga preferenser. För många äldre är det också värdefullt att dokumentera kultur, språk och religiösa vanor, eftersom dessa kan påverka både identitet och trygghet.

Syftet med levnadsberättelsen är att skapa kontinuitet och individanpassning i omsorgen. Genom att känna till en persons bakgrund kan personalen bättre förstå reaktioner, beteenden och behov. Det kan till exempel handla om att veta vilken musik som väcker minnen, vilken mat som känns hemtam eller vilka rutiner som inger trygghet.

Levnadsberättelsen skrivs ofta i dialog med den enskilde, men när det inte är möjligt kan anhöriga eller andra närstående bidra. Den ska alltid utformas med respekt för individens integritet och med dennes samtycke.

För personalen är levnadsberättelsen ett praktiskt arbetsredskap som gör det lättare att ge ett personcentrerat stöd. För den enskilde innebär den en möjlighet att bevara sin identitet och att få känna att omsorgen utgår från det egna livet och erfarenheterna.

💭 Reflektionsfråga
Hur kan en levnadsberättelse bidra till att skapa mer personcentrerad omsorg i vardagen?