Lex Sarah

Lex Sarah

Lex Sarah är en bestämmelse som används inom socialtjänsten, LSS-verksamheter och Statens institutionsstyrelse (SiS) för att uppmärksamma allvarliga missförhållanden eller risker för missförhållanden. Målet är att säkerställa trygghet, kvalitet och respekt i omsorgen – och att förebygga att liknande händelser sker igen.

Bakgrunden till lagen är Sarah Wägnerts uppmärksammade larm om vanvård inom äldreomsorgen under 1990-talet. Hon visade att det ibland krävs mod att stå upp för de mest utsatta. Händelsen ledde till att anmälningsskyldigheten fick hennes namn: Lex Sarah.

Vad räknas som missförhållanden?

Missförhållanden kan vara både aktiva handlingar och underlåtenheter, till exempel:

• Fysiska eller psykiska kränkningar

• Bristande bemötande

• Omsorgsinsatser som inte genomförs

• Dålig hygien, tillsyn eller trygghet

• Allvarlig försummelse eller övergrepp

• Felaktig användning av tvång eller begränsningar

Även påtaglig risk för ett missförhållande – det vill säga tydliga tecken på att något allvarligt skulle kunna inträffa – omfattas.

Vem ska rapportera?

Alla som arbetar i verksamheten är skyldiga att rapportera: anställda, uppdragstagare, praktikanter, deltagare i arbetsmarknadsprogram med flera. Det gäller oavsett utbildning, titel eller anställningsform.

Hur går anmälan till?

1. Rapportering internt
   Den som uppmärksammar ett missförhållande eller en risk rapporterar det till närmaste chef eller annan ansvarig person. Rapporten ska göras skyndsamt och kan vara muntlig eller skriftlig, beroende på rutiner.

2. Utredning inom verksamheten
   Verksamhetsansvarig är skyldig att utreda vad som har hänt, vad det beror på och vad som behöver göras för att undanröja problemet. Allt ska dokumenteras.

3. Anmälan till IVO
   Om det visar sig vara ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för det, ska verksamheten snarast anmäla det till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Anmälan görs av den som bedriver verksamheten, inte av enskilda anställda.

4. Information till den berörda
   Den person som drabbats av missförhållandet ska i regel informeras. Det gäller även närstående om det inte finns sekretesshinder.

IVO granskar sedan ärendet, begär in utredningar och bedömer om verksamheten har vidtagit tillräckliga åtgärder.

Undersköterskans roll

Undersköterskor har ofta en nära och kontinuerlig kontakt med brukare, vilket gör att just de är bland de första att upptäcka om något inte står rätt till. Att rapportera ett missförhållande är inte att skvallra – det är att ta sitt ansvar. Lex Sarah bygger på principen att trygghet och kvalitet är allas ansvar, oavsett yrkestitel.

💭 Har du någon gång känt oro för en brukares situation? Hur skulle du vilja att en kollega agerade om det var du som missade att rapportera något viktigt?