📄 Cellens delar

📄 Cellens delar

Trots att kroppens celler har olika form och funktion är de uppbyggda på i stort sett samma sätt. Alla celler består av cytoplasma som omges av ett cellmembran. Inuti cellen finns olika små strukturer med specialiserade uppgifter. Dessa kallas för organeller. Tillsammans gör cellens delar det möjligt för kroppen att fungera, förnya sig och reagera på omgivningen.

Cellmembranet

Cellmembranet är ett tunt skal som omger cellen och avgränsar den från vätskan utanför, den så kallade extracellulära vätskan. Membranet reglerar vilka ämnen som får passera in och ut, vilket gör det möjligt för cellen att behålla en stabil inre miljö.

Ämnen som syre, vatten och koldioxid kan ofta passera fritt genom membranet. Andra ämnen kräver särskilda transportmekanismer. Vissa celler har dessutom receptorer i membranet – mottagare som kan binda till ämnen som exempelvis hormoner. Dessa signalsubstanser förmedlar viktig information till cellens inre och kan påverka olika funktioner, som ämnesomsättning eller tillväxt.

Cellmembranet kan även ha ytförändringar, till exempel mikrovilli (små utskott) som ökar cellytan och förbättrar näringsupptag. Detta är vanligt i tarmens celler. Andra celler har flimmerhår (cilier) som hjälper till att föra bort damm och partiklar, till exempel i luftvägarna.

Cytoplasma

Cytoplasman är en halvflytande vätska som finns innanför cellmembranet. Den består mest av vatten, men innehåller även lösta proteiner, kolhydrater, salter och andra ämnen som cellen behöver. Cytoplasman kallas också för intracellulär vätska.

Det är i cytoplasman som många av cellens viktiga processer sker. Här finns de flesta av cellens organeller, som tillsammans sköter energiproduktion, ämnesomsättning, avfallshantering och proteinsyntes.

Cellkärnan

Cellkärnan fungerar som cellens kommandocentral. Här finns arvsmassan – DNA – som innehåller den genetiska informationen som styr cellens uppgifter och förmåga att bilda olika ämnen. DNA:t är organiserat i kromosomer, och varje cell i kroppen (förutom könsceller och röda blodkroppar) har 46 kromosomer.

I cellkärnan sker produktionen av RNA, som fungerar som en budbärare och för informationen från DNA:t vidare till ribosomerna, där proteiner byggs. Kärnan är omgiven av ett eget membran som skyddar det genetiska materialet.

Mitokondrier

Mitokondrierna kallas ofta för cellens ”kraftverk”. Här omvandlas näringsämnen och syre till energi i form av ATP (adenosintrifosfat), som cellen använder för att kunna arbeta. Ju mer aktiv en cell är, desto fler mitokondrier innehåller den. Muskelceller är ett exempel på celler med många mitokondrier.

Ribosomer

Ribosomer är små strukturer i cytoplasman eller fästa vid det så kallade sträva endoplasmatiska nätverket. De har en viktig uppgift: att bygga proteiner. Proteiner används av kroppen som byggmaterial, enzymer, hormoner och mycket mer. Ribosomerna får instruktioner från cellkärnan via RNA.

Endoplasmatiskt nätverk (ER)

Det endoplasmatiska nätverket är ett transportsystem i cellen och finns i två former:

• Strävt ER är täckt av ribosomer och deltar i tillverkningen och transporten av proteiner.

• Slätt ER saknar ribosomer och har andra funktioner, till exempel fettomsättning och avgiftning av ämnen.

Golgiapparaten

Golgiapparaten fungerar som cellens sorterings- och paketeringscentral. Här bearbetas, förpackas och märks ämnen som har producerats i cellen, innan de skickas vidare inom cellen eller förs ut genom cellmembranet.

Lysosomer

Lysosomer är små blåsor som innehåller enzymer. De bryter ner skadade organeller, främmande ämnen och cellavfall. Lysosomerna fungerar som cellens reningsverk och hjälper till att hålla cellen i balans.

Kommunikation och samordning

För att kroppen ska fungera som en helhet måste cellerna kunna kommunicera med varandra. Det sker genom kemiska signaler som skickas ut via blodet, vävnadsvätskan eller nervsystemet. Informationen styrs av ämnen som kallas signalsubstanser, till exempel hormoner eller transmittorsubstanser.

Hormoner bildas i kroppens endokrina körtlar och transporteras via blodet till andra delar av kroppen där de påverkar utvalda målceller. Målcellerna har receptorer på sin yta – mottagare som bara passar ihop med vissa signalämnen. Hormoner styr till exempel tillväxt, ämnesomsättning och könsutveckling.

I nervsystemet sker kommunikationen snabbare, ofta med elektriska signaler och lokalt frisatta transmittorsubstanser. Det gör att kroppen snabbt kan reagera på smärta, temperaturförändringar eller intryck från sinnena.

För att kroppens alla celler ska samverka krävs också att den inre miljön hålls stabil. Denna jämvikt kallas för homeostas. Det innebär att vätska, temperatur, saltbalans och pH-värde hålls inom smala gränser. Om balansen rubbas påverkas cellernas funktion direkt – vilket kan leda till symtom eller sjukdom.

Att förstå hur celler kommunicerar och samordnar sina funktioner är centralt för att kunna tolka kroppens signaler i vården. För en undersköterska (USK) kan det handla om att känna igen tecken på att balansen rubbats – till exempel feber, förvirring eller nedsatt medvetande – och förstå att det kan bero på störningar på cellnivå.

Sammanfattningsvis består varje cell av ett avancerat system där olika delar har olika funktioner, men samverkar för att kroppen ska fungera. Genom att förstå cellens struktur kan man lättare se hur kroppen påverkas vid sjukdom – och hur behandlingar, som till exempel läkemedel, kan verka på cellnivå.