📄 Stomi

En stomi är en kirurgiskt skapad öppning i bukväggen där en del av tarmen eller urinvägarna leds ut och fästs mot huden. Syftet är att möjliggöra passage av avföring eller urin när det normala flödet genom tarm eller urinblåsa inte fungerar på grund av exempelvis inflammatorisk tarmsjukdom, tumörsjukdom, tarmperforation, skador eller kirurgiskt avlägsnande av urinblåsan.

En stomi kan vara tillfällig eller permanent, beroende på diagnos och kirurgisk behandling. För vårdtagaren innebär stomin en betydande fysisk och ibland psykisk omställning, vilket gör god information, hudvård och trygg handledning centralt för att förebygga komplikationer.

Typer av stomi:

– Kolostomi: utgörs av tjocktarmen. Avföringen är ofta fastare.
– Ileostomi: utgörs av nedre delen av tunntarmen (ileum) och ger en mer tunnflytande avföring.
– Urostomi: används när urinblåsan inte kan bevaras. Urinledarna kopplas till en kort bit av tunntarm som förs ut genom bukväggen, vilket gör att urinen kontinuerligt rinner ut.

Stomibandage och system:

Avföring eller urin samlas i en sluten eller tömbar påse, ett så kallat stomibandage.
Det finns två system:

– Endelsbandage: hela bandaget byts vid varje tillfälle.
– Tådelsbandage: en separat påse fästs på en hudskyddsplatta som sitter kvar på huden; endast påsen byts vid behov.

Information om skötsel, byte och hudvård ges av vård- och omsorgspersonal i samarbete med stomiterapeut.

Metod vid byte av stomibandage

– Arbeta noggrant enligt basala hygienrutiner.
– Töm påsen på det innehåll som samlats.
– Avlägsna det gamla bandaget varsamt.
– Rengör stomiområdet med fuktade kompresser.
– Klapptorka huden torrt för att förebygga hudirritation.
– Värm hudskyddsplattan något i handen för att förbättra fästförmågan.
– Fäst ny platta och massera lätt så att den sluter tätt.
– Tryck fast och kontrollera att uppsamlingspåsen sitter stabilt.

📊 Statistik: Cirka 12 000–13 000 personer i Sverige lever med stomi, och varje år tillkommer omkring 2 000 nya stomibärare (Källa: ILCO/1177, 2023).