Andning och cirkulation

Vad är en lungemboli?

En lungemboli är en blodpropp som har lossnat (embolus) från ett kärl, oftast i benet eller bäckenet, och följt blodströmmen till lungornas artärer. Där fastnar den och hindrar blodflödet till en del av lungan. Resultatet blir nedsatt syresättning eftersom det området av lungan inte längre kan delta i gasutbytet mellan blod och luft. Ju större kärl som blockeras, desto allvarligare blir tillståndet – en massiv lungemboli kan leda till akut cirkulationssvikt och hjärtstopp.

Lungemboli uppstår ofta som en komplikation till djup ventrombos (DVT) i benen. Risken ökar vid långvarig sängläge, operation, trauma, graviditet, hormonbehandling (p-piller), cancer eller medfödda koagulationsrubbningar. Hos äldre och personer med nedsatt rörlighet är tillståndet särskilt farligt eftersom kroppens cirkulation redan kan vara nedsatt.

Tillståndet betraktas som akut livshotande, vilket kräver omedelbar bedömning och behandling med blodförtunnande läkemedel (heparin, warfarin eller NOAK). I svåra fall används trombolys för att lösa upp proppen eller embolektomi (kirurgiskt ingrepp) för att ta bort den. Syrebehandling och övervakning av andning, puls och blodtryck är centrala delar av omvårdnaden.

Vilka symtom kan tyda på lungemboli?

Symtomen vid lungemboli kan variera mycket beroende på hur stor proppen är och var den fastnar i lungans blodkärl. En liten emboli kan ibland ge mycket lindriga besvär, medan en större kan orsaka akut livshotande cirkulationssvikt. Det mest typiska är att personen plötsligt blir andfådd utan tydlig orsak. Andningsfrekvensen ökar (takypné) och personen kan uppleva tryck över bröstet eller smärta som förvärras vid djupandning eller hosta.

Ett vanligt symtom är akut andnöd som uppstår utan tidigare känd lungsjukdom. Vårdtagaren kan bli blek, kallsvettig och orolig, ibland med snabb puls och lågt blodtryck. Smärtan kan misstas för hjärtinfarkt, men vid lungemboli handlar det ofta om en mer stickande eller pleuritisk smärta, lokaliserad till den sida där proppen sitter.

Andra tecken kan vara hosta, ibland med blodblandat slem (hemoptys), feber eller svimning om proppen orsakar en större påverkan på hjärtat. I svåra fall tillstöter cyanos – blåaktig missfärgning av läppar och naglar – vilket tyder på allvarlig syrebrist.

Vid undersökning ses ofta nedsatt syremättnad (SpO₂) och ökad andningsfrekvens enligt NEWS2-skalan. Vårdtagaren kan även uppvisa ångest och rastlöshet som följd av syrebristen. Hos äldre eller sängliggande personer kan symtomen vara mer diffusa – ibland endast trötthet, svaghet eller lätt andfåddhet.

För att bekräfta misstanken görs medicinska undersökningar såsom blodprov (D-dimer), lungröntgen, datortomografi med kontrast (CT-lungangiografi) och EKG, som kan visa tecken på belastning av hjärtats högra sida.

Sammanfattningsvis bör en vårdtagare som plötsligt blir andfådd, får bröstsmärta eller blir orolig och kallsvettig alltid bedömas snabbt, då lungemboli kan utvecklas till cirkulationskollaps eller hjärtstopp om den inte behandlas i tid.

Vad kan man göra för att förebygga lungödem?

Lungödem innebär att vätska ansamlas i lungornas vävnad och alveoler, vilket gör att syreupptaget försämras. Tillståndet beror ofta på hjärtsvikt, där hjärtats vänstra kammare inte orkar pumpa blodet vidare till kroppen. Det leder till att blodet stockas bakåt mot lungkretsloppet och vätska pressas ut i lungvävnaden. Lungödem kan också orsakas av exempelvis njursvikt, övervätskning, kraftig blodtrycksstegring eller vissa läkemedelsreaktioner.

Förebyggande åtgärder handlar om att minska belastningen på hjärtat och förbättra vätskebalansen. Det viktigaste är att vårdtagaren får rätt behandling för sin hjärtsvikt, vilket ofta innebär kombinationer av diuretika (vätskedrivande läkemedel) som Furix, ACE-hämmare, betablockerare och nitroglycerin. Vätskedrivande minskar blodvolymen och därmed trycket i lungcirkulationen.

Undersköterskans roll är att observera tidiga tecken på vätskeansamling och rapportera förändringar till sjuksköterskan. Tecken att vara uppmärksam på är tilltagande andfåddhet, svullna ben, viktökning, minskad urinmängd, trötthet och rosslande andning. Viktkontroll är särskilt viktig, eftersom en ökning på mer än 1–2 kg på kort tid ofta tyder på vätskeretention.

Personer med känd hjärtsvikt bör få råd om salt- och vätskerestriktioner, undvika större vätskeintag på kort tid, samt sova med höjd huvudända eller extra kuddar för att underlätta andningen. Regelbunden motion och andningsträning kan också förbättra cirkulationen och minska risken för nya vätskeansamlingar.

Rökstopp, god blodtryckskontroll och noggrann följsamhet till ordinerad medicinering är viktiga delar i det förebyggande arbetet. Efter en akut episod av lungödem krävs tät uppföljning med observation av vitalparametrar (andningsfrekvens, syremättnad, puls och blodtryck).

Vid misstanke om begynnande lungödem ska vårdtagaren snabbt få sitta upp, ges syrgas vid behov och vårdpersonal ska omedelbart kontakta sjuksköterska eller läkare för vidare åtgärder.

Vilka vitala parametrar finns, och vad mäter de?

De vitala parametrarna används för att bedöma kroppens viktigaste livsfunktioner. De visar hur andningen, cirkulationen och medvetandet fungerar och hjälper vårdpersonalen att tidigt upptäcka förändringar i patientens tillstånd.

·      Andningsfrekvens – antal andetag per minut. En normal andningsfrekvens hos vuxna är 12–16 andetag/min. Ökad andningsfrekvens (takypné) kan tyda på syrebrist, infektion, stress eller smärta. Låg andningsfrekvens (bradypné) kan uppstå vid läkemedelspåverkan eller hjärnskada.

·      Pulsfrekvens – hur snabbt hjärtat slår per minut, oftast mätt via artär (t.ex. a. radialis). En normal puls är 50–100 slag/min hos vuxna. Pulsen ger information om rytm, styrka och regelbundenhet (hos telemetriövervakade patienter registreras hjärtats elektriska aktivitet kontinuerligt. Då används begreppet hjärtfrekvens i stället för pulsfrekvens, eftersom värdet hämtas direkt från hjärtats elektriska signaler snarare än från palpation. Det är viktigt att observera skillnader mellan dessa — exempelvis kan en patient ha elektrisk aktivitet på EKG men svag perifer puls vid cirkulationssvikt).

·      Blodtryck – trycket i artärerna när hjärtat pumpar (systoliskt) och när det vilar (diastoliskt). Normalt blodtryck hos vuxna är omkring 120/80 mmHg. Högt blodtryck (hypertoni) ökar belastningen på hjärtat och kärlen, medan lågt blodtryck (hypotoni) kan ge yrsel och svimning och tyda på chock eller vätskebrist.

·      Kroppstemperatur – visar kroppens värmereglering. Normal temperatur ligger mellan 36–37,8 °C. Feber (över 38 °C) kan tyda på infektion, medan låg temperatur (under 35 °C) kan bero på cirkulationssvikt eller nedkylning. Temperatur mäts vanligtvis i öra, armhåla, mun eller rektalt (mest exakt).

·      Medvetandegrad – beskriver hur vaken och kontaktbar en person är. Bedömningen görs ofta enligt ACVPU-skalan (Alert, Confusion, Voice, Pain, Unresponsive) eller mer detaljerade skalor som RLS eller GCS. Förändrad medvetandegrad kan tyda på syrebrist, blodsockerfall, skallskada, intoxikation eller cirkulationspåverkan.

 ·      Syremättnad (SpO₂) – mäts med pulsoximeter och anger hur stor andel av blodets hemoglobin som är mättat med syre. Normal nivå är 95–100 %. Vid sjukdomar som påverkar andningen, som KOL, hjärtsvikt eller lungemboli, sjunker syremättnaden.

Vad är sepsis och vilka symtom kan man se? 

Sepsis är en livshotande systemisk reaktion på infektion där kroppens immunförsvar överreagerar. Vanligast orsak är bakterier som sprids från lungor, urinvägar, buk eller sår till blodbanan. Resultatet blir inflammation i hela kroppen, kärlvidgning, lågt blodtryck och nedsatt syresättning, vilket kan leda till organpåverkan eller septisk chock.

Tidiga symtom:
– Feber eller låg kroppstemperatur
– Snabb andning och hög puls
– Lågt blodtryck
– Allmän svaghet, oro eller förvirring
– Minskad urinmängd
– Kall, blek eller blåaktig hud

Hos äldre: ofta diffusa tecken som trötthet, förvirring, minskad aptit.

Behandling: snabb antibiotika i.v., vätska, syrgas, täta kontroller av vitalparametrar (NEWS2).

Kortfattat: Sepsis = infektion → överreaktion → blodtrycksfall → organskada → livshot.

Hur kan man upptäcka sepsis med hjälp av NEWS2? 

NEWS2 (National Early Warning Score 2) används för att tidigt upptäcka försämrat tillstånd genom att poängsätta avvikelser i vitala parametrar: andningsfrekvens, syremättnad, puls, blodtryck, temperatur och medvetandegrad.

Vid sepsis ses ofta:
– Hög andningsfrekvens
– Hög puls
– Lågt blodtryck
– Feber eller låg temp
– Sänkt medvetandegrad
– Sjunkande syremättnad

Om NEWS2-poängen blir 5 eller mer, eller om en parameter ger 3 poäng, ska sjuksköterska/läkare kontaktas omedelbart.

Kortfattat: NEWS2 larmar om mönster av förändringar – flera små avvikelser kan tillsammans tyda på begynnande sepsis eller chock.