📄 Förgiftning (intoxikation)

Förgiftning uppstår när ett ämne tas upp av kroppen i sådan mängd att det skadar viktiga organ eller stör kroppens funktioner. Det kan handla om alkohol, narkotika, sömnmedel, lugnande läkemedel, smärtstillande preparat, hushållskemikalier och giftiga svampar. En del förgiftningar är oavsiktliga, som när barn får i sig produkter i hemmet, medan andra sker med avsikt, till exempel vid överdosering vid självmordsförsök.

Akut behandling följer L‑ABCDE‑principen:

• Luftvägar och andning kontrolleras, syrgas ges vid behov och cirkulationen övervakas.

• En säker venväg behövs för vätska, läkemedel och provtagning.

• Om ämnet tagits via munnen kan ventrikeltömning bli aktuell, liksom medicinskt kol som binder gifter och förhindrar upptag.

• Vid läkemedelsförgiftningar används ibland antidoter. Naloxon ges vid opiatförgiftning och acetylcystein kan ges vid överdosering av paracetamol eller vid vissa svampförgiftningar.

Kommunikation är viktig i det akuta skedet. En lugn och trygg kontakt kan göra att vårdtagaren berättar vad som tagits, när och i vilken mängd. Om personen inte kan lämna uppgifter kan anhöriga eller ambulanspersonal bidra med information.

Neurologisk kontroll är central. Förändringar i medvetandegrad kan komma snabbt och måste följas noga. Kontinuerlig observation av vakenhet, pupillreaktioner, andning och eventuella kramper är en del av övervakningen. Neurologiska symtom kan vara tecken på syrebrist, läkemedelspåverkan eller cirkulationssvikt.

Nutrition påverkas ofta vid förgiftning. Om ämnet tagits via munnen uppstår illamående och kräkningar under de första timmarna. Medicinskt kol kan ges för att minska spridningen av giftet. Vårdtagaren kan behöva hjälp att få i sig vätska eller få dropp för att undvika dehydrering.

Eliminationen följs genom att mäta urinmängden. Urinkateter kan sättas in för att underlätta mätning och för att minska risken för vätskebrist. Kroppen utsöndrar många giftiga ämnen genom njurarna, därför ger urinmängden viktig information om vätske- och cirkulationsstatus.

Välbefinnandet är en viktig del av omhändertagandet. Vid avsiktlig förgiftning kontaktas psykiatrin för uppföljning. Om vårdtagaren är under 18 år sker orosanmälan till socialtjänsten och Barn‑ och ungdomspsykiatrin, BUP, kopplas in för suicidriskbedömning och fortsatt stöd.

Undersköterskan har flera viktiga uppgifter: att observera symtom, upptäcka förändringar, dokumentera och rapportera. Det ingår också att delta i teamarbetet runt vårdtagaren och ge trygghet till både personen och anhöriga. När tillståndet stabiliseras kan undersköterskan motivera och stödja vårdtagaren i rehabilitering och egenvård.

💭 Hur kan små förändringar i medvetandegrad, andning eller beteende vara tidiga tecken på förgiftning – och på vilket sätt kan undersköterskan upptäcka dem även om vårdtagaren inte säger något?