- kunna beakta såväl fysiska och psykiska som sociala och existentiella behov vid vård och omsorg i livets slutskede

📄🕊️ ”När smärtan bara var en del av helheten” – fallet Sofie 🔺 Avancerad nivå – symtomlindring, oro och existentiella frågor Sofie, 68 år, vårdas i livets slutskede efter en lång tids sjukdom. De fysiska symtomen, främst smärta och andnöd, är relativt väl lindrade, men Sofie uttrycker samtidigt en djup oro som inte tycks minska trots medicinska insatser. Hon pratar ofta om rädsla för att bli ensam, om skuld gentemot närstående och om vad som väntar efter döden. Samtalen kretsar lika mycket kring

📄🕊️ ”Relationerna som blev viktigare än tiden” – fallet Einar 🔺 Avancerad nivå – sociala behov och närståendes betydelse Einar, 81 år, befinner sig i livets slutskede och har begränsad ork för längre samtal. Trots detta blir han märkbart lugnare när familjen samlas runt honom. Små gester, som att hålla handen eller höra välbekanta röster, ger tydlig effekt på både andning och ansiktsuttryck. Samtidigt upplever närstående osäkerhet kring hur de ska vara till stöd och är rädda att störa. Fallet be

📄🕊️ ”När orden inte längre räckte” – fallet Solveig 🔺 Avancerad nivå – psykiskt lidande, närvaro och värdighet Solveig, 75 år, har svårt att tala sammanhängande och orkar inte längre uttrycka sina behov i ord. Hon blir periodvis orolig, rör händerna rastlöst och verkar spänd trots att smärtlindringen är anpassad. När någon sitter tyst bredvid henne, håller handen eller spelar låg musik från hennes tidigare liv, minskar oron. Fallet visar hur psykiska och existentiella behov kan uttryckas utan or