Kärlkramp (angina pectoris)

Kärlkramp (angina pectoris)

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Kärlkramp uppstår när hjärtats kranskärl är förträngda av ateroskleros och inte kan försörja hjärtmuskeln med tillräckligt med syre, särskilt vid fysisk ansträngning eller stress. Sjukdomen är alltså en följd av samma process som åderförkalkning, där plack i kärlväggarna minskar blodflödet. När hjärtats behov av syre ökar, till exempel vid ansträngning, räcker inte blodtillförseln till och symtomen uppträder. Förklaringsmodellen bygger på obalansen mellan syrebehovet i hjärtmuskeln och tillgången på syrerikt blod.

Symtom att observera och rapportera
Det typiska symtomet är tryck eller smärta i bröstet som kan stråla ut i vänster arm, käke eller rygg. Smärtan uppstår oftast vid fysisk aktivitet, kyla, psykisk stress eller efter måltid och går tillbaka i vila eller efter behandling med nitroglycerin. Andra symtom kan vara andfåddhet, trötthet, ångest eller illamående. Hos äldre personer och kvinnor kan symtomen ibland vara atypiska, exempelvis bara andfåddhet eller magbesvär. Viktigt är att rapportera om symtomen blir kraftigare, kommer vid vila eller om nya symtom tillkommer, då det kan tyda på instabil angina eller hotande hjärtinfarkt.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen ställs genom anamnes och undersökning av symtomen. EKG används för att registrera hjärtats elektriska aktivitet, ibland kompletterat med arbetsprov för att framkalla besvären. Bilddiagnostik som kranskärlsröntgen (angiografi) kan visa graden och lokalisationen av förträngningar i kranskärlen.
Behandlingen syftar till att lindra symtomen och förebygga hjärtinfarkt. Nitroglycerin används vid akuta besvär då det vidgar kärlen och snabbt lindrar smärtan. För långsiktig behandling används läkemedel som betablockerare, kalciumflödeshämmare och ASA (acetylsalicylsyra) för att minska risken för proppbildning. Livsstilsförändringar är alltid grundläggande och omfattar rökstopp, motion, hälsosam kost och stresshantering. Om dessa åtgärder tillsammans med läkemedel inte är tillräckliga kan mer avancerade metoder behövas. Då används ballongvidgning (PCI) där en kateter förs in i kärlet och en ballong blåses upp för att vidga det förträngda området, ofta med en stent för att hålla kärlet öppet. I svårare fall kan en bypassoperation (CABG) bli aktuell, där blodflödet leds om med hjälp av kärl från andra delar av kroppen för att förbättra syretillförseln till hjärtmuskeln.

Omvårdnad
Omvårdnaden handlar om att observera, dokumentera och rapportera symtom på kärlkramp, särskilt förändringar i smärtans karaktär, frekvens och varaktighet. Vårdtagaren behöver information om hur och när nitroglycerin ska tas och vilka biverkningar som kan förekomma, exempelvis blodtrycksfall och huvudvärk. Det är också viktigt att uppmärksamma psykologiska aspekter – oro och ångest är vanligt och kan förstärka symtomen.
Omvårdnaden omfattar även stöd till livsstilsförändringar, som att främja fysisk aktivitet på en säker nivå, kostförändringar och rökstopp. Personal bör känna till riskerna vid instabil kärlkramp och att det kräver akut vård. Ett personcentrerat arbetssätt, där vårdtagaren ges kunskap och möjlighet att vara delaktig i sin behandling, ökar tryggheten och följsamheten.