Biologisk psykologi – sammanfattning

Den biologiska psykologin studerar sambandet mellan människans beteende och fysiologiska processer i kroppen. Fokus ligger på hur arv, hjärnans uppbyggnad och nervsystemets funktioner påverkar tankar, känslor och handlingar. Ett närliggande område är neuropsykologi, som särskilt undersöker hur hjärnans nervbanor och strukturer hänger samman med mentala funktioner såsom minne, tänkande och emotioner.

Inom den biologiska psykologin ingår även psykofysiologi, som studerar hur mentala tillstånd kan påverka kroppsliga funktioner och ge upphov till psykosomatiska symtom. Psykofarmakologi fokuserar på hjärnans kemiska processer och hur dessa kan påverkas genom läkemedel, exempelvis vid behandling av psykisk ohälsa.

Människans nervsystem är uppdelat i det centrala nervsystemet och det perifera nervsystemet. Det centrala nervsystemet består av hjärnan och ryggmärgen, medan det perifera nervsystemet omfattar kroppens övriga nervbanor. Sinnesintryck tas emot av det perifera nervsystemet och skickas vidare till det centrala nervsystemet i form av nervimpulser. Dessa impulser färdas genom nervceller upp till hjärnan, där informationen bearbetas. Hjärnan fattar därefter, medvetet eller automatiskt, beslut om hur kroppen ska reagera och skickar instruktioner tillbaka till muskler och organ via det perifera nervsystemet.

Hjärnans huvudsakliga uppgifter är att ta emot, bearbeta och förmedla information inom nervsystemet samt att lagra minnen. Den är indelad i hjärnstammen, lillhjärnan, mellanhjärnan och storhjärnan, och storhjärnan är i sin tur uppdelad i fyra lober med olika funktioner. Storhjärnans yttre, veckade lager kallas hjärnbarken och har en central roll för högre mentala funktioner.

Modern hjärnforskning är mycket avancerad och undersöker bland annat var i hjärnan olika mentala funktioner och personlighetsdrag är lokaliserade samt hur dessa samverkar.