Kognitionspsykologi – sammanfattning

Den kognitiva psykologin studerar hur människan inhämtar, bearbetar och använder information om sin omgivning. Fokus ligger på kognitiva processer såsom uppmärksamhet, perception, minne, språk och tänkande, vilka tillsammans gör det möjligt för oss att förstå världen och agera i den.

Uppmärksamhet är en grundläggande förutsättning för att kunna ta till sig information. En del av uppmärksamheten kan styras medvetet, exempelvis när vi väljer att fokusera på en uppgift, medan andra delar styrs automatiskt av både inre faktorer och händelser i omgivningen.

Perception är den process genom vilken vi tar emot och tolkar sinnesintryck från omvärlden. Människan har minst sju sinnen: syn, hörsel, lukt, smak, känsel, balans och kroppssinne. Även om sinnesintrycken ofta upplevs som tillförlitliga sker alltid en personlig tolkning, vilket innebär att perceptionen inte alltid speglar verkligheten exakt.

Minnet delas ofta in i arbetsminne och långtidsminne. Arbetsminnet innehåller den information som är aktiv och bearbetas i stunden, men har en begränsad kapacitet. Långtidsminnet rymmer tidigare kunskaper och erfarenheter och har i princip obegränsat utrymme, vilket gör att information kan lagras under mycket lång tid, ibland hela livet.

Språket spelar en central roll i kognitionen. Det gör det möjligt att uttrycka tankar och kommunicera med andra, men fungerar också som ett verktyg för själva tänkandet.

Tankeprocesser kan vara kontrollerade eller automatiserade. Kontrollerade processer innebär medvetet och aktivt tänkande, medan automatiserade processer sker utan medveten ansträngning efter att en handling eller tanke upprepats många gånger.

Kognitiva scheman är mentala mallar som styr hur vi tolkar, tänker och agerar. Dessa scheman formas utifrån tidigare erfarenheter och kunskap. När nya erfarenheter uppstår försöker vi ofta tolka dem utifrån befintliga scheman, men ibland krävs att schemana förändras för att kunna förstå nya situationer.