Försvarsmekanismer enligt Freud

Ett av Sigmund Freuds mest inflytelserika bidrag till psykologin är teorin om försvarsmekanismer. Dessa beskrivs som omedvetna strategier som jaget använder för att skydda individen mot ångest, inre konflikter och psykiskt obehag. När tankar, känslor eller impulser upplevs som hotande eller oförenliga med individens självbild eller omgivningens normer aktiveras försvarsmekanismerna för att minska den psykiska belastningen.

Bortträngning innebär att obehagliga tankar, minnen eller känslor hålls utanför medvetandet; innehållet försvinner inte utan fortsätter att påverka individen från det omedvetna. Förnekande innebär att man vägrar acceptera en verklighet som upplevs som alltför smärtsam, exempelvis genom att bortse från tydliga tecken på förlust eller sjukdom. Projektion innebär att egna oacceptabla känslor eller egenskaper tillskrivs andra, vilket gör dem lättare att hantera.

Reaktionsbildning innebär att en förbjuden känsla ersätts med sin motsats, till exempel att stark tillgivenhet uttrycks som irritation eller kyla. Regression innebär att individen tillfälligt återgår till ett mer barnsligt beteende i situationer som upplevs som övermäktiga. Förskjutning innebär att känslor riktas mot ett mindre hotfullt objekt än det ursprungliga, exempelvis att frustration från arbetet tas ut i hemmet.

Rationalisering innebär att man i efterhand rättfärdigar handlingar eller känslor genom till synes logiska förklaringar för att skydda självkänslan. Sublimering innebär att oacceptabla impulser omvandlas till socialt accepterade aktiviteter, såsom kreativt arbete eller idrott. Identifikation innebär att individen tar efter egenskaper hos personer som upplevs som starka eller betydelsefulla, vilket kan bidra till trygghet och identitetsutveckling.

Försvarsmekanismerna är inte i sig patologiska utan används av alla människor i vardagen. Enligt psykodynamisk teori uppstår problem främst när vissa försvar dominerar och hindrar individen från att bearbeta känslor på ett mer medvetet och flexibelt sätt.

Källa: Vaillant, G. E. (1992). Ego Mechanisms of Defense; Cramer, P. (2006). Protecting the Self.