Case Sara, 26 (LSS)

Du jobbar på gruppbostaden Åkermyntan som undersköterska

Sara är en 26-årig kvinna som bor på gruppbostaden Åkermyntan. Hon har en CP-skada som påverkar hennes motorik, och hon har en måttlig IF och autism nivå 1. Sara flyttade till gruppbostaden för ett halvår sedan och dessförinnan bodde hon med mamma, pappa och sin bror.

Sara sitter i rullstol pga sin CP-skada. Hon har en manuell rullstol inomhus och en elrullstol utomhus. Hon ser mycket dåligt och har glasögon men som hon ofta inte tar på sig, trots att hon får ont i huvudet av att överanstränga ögonen. Sara har stort behov av rutiner och kan bli arg om de inte följs. Hon har svår att artikulera, så det är svårt att höra vad hon säger. När hon bodde hemma var det inga problem för familjen att förstå henne, men på gruppbostaden finns det flera i personalen som inte förstår henne vilket gör Sara irriterad. Sara har en surfplatta med en pictogramapp som stödjer hennes kommunikation med omgivningen, vilket Sara är glad över.

Det har varit svårt för Sara att anpassa sig till sitt nya hem på gruppbostaden. Hon tycker att grannarna låter mycket och är röriga. Hon vill gärna vara ensam med en personal för att känna sig lugn.

Sara kan göra många saker själv: hon kan borsta tänderna, klä på sig på överkroppen med lite hjälp och hon älskar att lära sig att laga mat. Hemma fick hon mycket hjälp, så Sara har inte fått träna så mycket på att sköta sin ADL, vid exempelvis duschning eller toalettbesök hjälper personalen henne med ett elektriskt gåbord, där ena personalen hanterar kontrollen och den andra personalen håller i rullstolen eller duschstolen bakom Sara. Hennes föräldrar tycker att personalen ställer för stora krav på Sara. De anser att Sara ska ha ett så skönt och avslappnat liv som möjligt och att det är onödigt att träna henne att bli så självständig.

Idag när du går in för att hjälpa henne med hennes duschning så föreslår hon att det bara ska vara ni två, vilket gör att du känner dig lite orolig, eftersom du vet att det är emot rutinerna för hantering av lyften. Du förklarar det för Sara och hon förstår, så din kollega kommer och hjälper dig med gåbordet. När ni är klara med duschen så tar du fram hennes glasögon och mediciner men hon säger att hon inte vill varken ha medicinerna eller sina glasögon. Detta gör dig lite fundersam över hur du ska agera.

Personalen på gruppbostaden har haft flera möten med Saras mamma om genomförandeplanen eftersom de inte kan komma överens om vilka mål som ska gälla för henne. Mamman vill att personalen ska göra allt för Sara medan personalen vill gärna att hon ska arbeta på de förmågor hon har så hon blir mer självständig.

Idag så kom mamman förbi för att lämna lite inredningsprylar till Sara, då märker mamman att Sara håller på att vika ihop tvätt, vilket mamman tycker att personalen ska göra.

Saras mamma blir arg och hittar dig och frågar argt ”varför gör du inte ditt jobb? Vik hennes tvätt!” du förklarar att Sara klarar av att vika sin egen tvätt, men mamman lyssnar inte. Hon skriker och tar kläderna ur Saras händer och slänger på dig. Sara börjar gråta och börjar bita sig själv i handen.

Klockan börjar närma sig 21 och du går till personalrummet för att rapportera till din kollega som ska jobba natt samt dokumentera.